Livshistorier

Det finns ett äldre par från Sydkorea i vår DTS. De bor numera in USA, men även fast de bott 21 år där, har de bott största delen av sitt liv in Korea. Oj vad det finns mycket erfarenheter i sådana personer. Mycket kunskap. Mycket vishet. Förra helgen fick vi sitta och lyssna till berättelser om Nordkorea. Det känns så mycket verkligare då man hör det från någon som varit där. Det finns så mycket att lära.

Livet är så olika. Så orättvist ibland. Här i Worcester träffar jag ibland människor från de mera fattiga samhällena. Det skär i mitt hjärta då en del av dem berättar sina historier. Ungdomar som växer upp med våld, missbruk och utnyttjande av olika slag dagligen. Tonåringar som undviker att spendera tid hemma så långt det är möjligt. Människor som känner skuld för det som händer runtomkring dem.
Människor som varit tvungna att se så mycket mera än vad som borde vara tillåtet. Det är vardag för dem. För mig något extremt.

Eller en annan vän som jag känt ett tag, men lärt känna mera på riktigt för två månader sedan. Han var kokainmissbruakar och langare. Han berättade hur han brukade slå sina flickvänner, ibland blodiga och blå. Men Gud hade andra planer för honom.

Eller en en kollega från Brasilien som var fotbollsproffs och hade fått kontrakt att åka till Europa för att spela, men bara några veckor för han skulle åka iväg, upplevde att hans kallelse var att bli missionär och tackade nej till en karriär som fotbollsproffs för att istället gå en DTS och sedan arbeta utan lön.

Eller en helt vanlig ung man från en vanlig familj som när han var 22 år hade han redan spelat bort
över 30 000€.

Och så alla de som vuxit upp med att lära sig att ignorera det kaos som finns på insidan. Att minimera och förtränga allt det onda som händer en. Huvudsaken att allt verkar bra på utsidan.

Historierna är oändliga. Alla har vi vår egen historia. Fylld med ett liv som för oss är normalt. Men bakom varje livshistoria döljer sig ett liv. En historia. En människa med drömmar eller som åtminstone någon gång haft.

Det finns hopp. Bland alla tragiska och mörka historier finns det också en massa underbara historier om hur mörkret tagit slut. Hur förbannelsen brutits. Hur skönheten avslöjats. Hur godheten vunnit. Hur de fått hopp i det hopplösa. Hur det som teoretiskt sätt varit omöjligt plötsligt blivit möjligt. En Gud som kan få även det tyngsta mörkret att skingras.