Och veckan som fortsatte

Och veckan fortsatte efter att jag gjorde mitt andra och betydligt mer lyckade utomhussimförsök.

På tisdag var jag till frissan. Det händer så där ca vart tredje år. Fast det är inte riktigt sant det heller. Det var tre år sedan jag var senast. Men före det var det på riktigt ca 10 år sedan sist. Men det fanns en period då jag gick i åk 5 eller 6 som jag brukade vara varannan månad, så jag menar att det fortfarande drar upp medeltalet fast det var ca 20 år sedan.

Har har nog klippt mig oftare än vad jag varit till frissan dock. Den som råkat finnas i närheten har ibland fått uppdraget att kapa av topparna några centimetrar.

Hur som helst fick jag kapat av topparna idag och också ljusare slingor. Vilken lyx. Och bra betjäning dessutom. Fick till och med kaffe och kex så länge jag satt och väntade på att färgen skulle ta sig. 

På onsdag sprang jag mitt livs längsta länk. Men det ska få ett eget inlägg.  Kanske. Om jag kommer mig för att skriva det.

På onsdag var jag till Kronoby på glass. Eller mat också. Det brukar finnas en tendens att vi oftast äter när jag far dit. Vi är bra på det. Och så serveras det typ alltid älgkött där. Och glass är ju alltid bra. Det är till och med bra mot sjuka knän. Så jag tror det var perfekt återhämtningsmat för mig, sådär dagen efter långloppet.

På fredag tror jag inte att jag gjorde just någon ting. Förutom att köpa ett nytt fodral till telefonen. Och det var lättare sagt än gjort. I stadens alla tre största varuhus så fanns det inga vanliga fodral till min modell mera. Alltså kom igen. Jag char ju inte ens haft min telefon i två år ännu. Må nu vara att modellen funnits ganska många år redan när jag köpt min då de sålde bort lagret, men ändå. Jag har en iPhone 4s. Det började redan flera fodral till iPhone 5 som de börjar rea bort. Så i två av affärerna fanns det inga fodral alls. I det sista varuhuset, det som finns mitt i stan, hittade jag till sist ett som fanns i en korg med allt som de typ vill bli av med. Där fanns det 1 eller två kvar som passade min modell. Båda såg lika ut ifall det nu råkade vara två stycken, minns inte. Det var rosa med fjärilar på och var bara ett gummiskal. Men bättre en inget. Med röd prislapp stod det att det kostar 5 €. Det fick duga. Åtminstone tills vidare. Köper lite mat också. När jag kommer till kassan blir slutsumman något på 3 €. Funderar lite hur det kan vara möjligt när bara själva fodralet kostade 5. Ser igenom kvittot om hon glömt att ta betalt för det. Men det finns med, men till priset 1,20 € istället. Dessutom säger damen i kassan att det är ett års garanti på skalet.

Så jag funderar nog vad som händer om jag om ett år skickar in det och vill ha ett nytt på garantin, när det redan tycks vara så svårt att hitta ett över huvudtaget. Kanske de hamnar att skicka med en ny telefon också, då de inte hittar något extra skyddsskal i sina lager.

På lördag var det sommar på riktigt. Sommaren inföll tydligen på en lördag det här året. Jag var på fotbollsträning och konstaterade att jag nog var lite trött i benen ännu, fast de kändes ganska pigga dagen efter. Sen tog jag tillfället i akt och for till stranden. Det är ju osäkert om det blir några flera sådana dagar för mig i år.

På söndag gjorde jag min första asfaltskänk. Tänk att jag lyckats undvika dem hela året. Nog fick jag ju in lite grus och skog idag också, men största delen av sträckan var helt klart asfalt.

Ja annars har jag ju sett fyra fotbollsmatcher live den här veckan också. 

Utomhussimning försök 2

Det gick ju som sagt inte så bra med simningen igår. Men i och med att det är redan nästa helg som Vansbrosimningen är, så måste jag försöka passa på och få in några pass före det. Så idag kom pass två, men förhoppningar om bättre framgång än gårdagen.

Jag vet en annan "gräv" där en del treatleter brukar vara och simma. Har aldrig varit dit och har ingen aning om var den är, men den kunde ju inte vara sämre än  den jag brukar simmade i.
Så efter lite hjälp från internet (igen) hade jag listat ut var den finns och hur man tar sig dit.
Och efter att ha kört runt lite kom jag också fram till på vilken sida och var man brukade börja simma.
Så med bestämda steg gick jag ner i vattnet och konstaterade att det inte såg ut att finnas något sjögräs här, Dessutom var "gräven" betydligt större så man skulle inte behöva simma från och tillbaka så många gånger. Det ända som möjligtvis kunde se lite oroväckande ut var måsarna som hölls vid sidan om ett stycke bort, men de verkade uppföra sig väl.
Så jag började simma på. Lite mindre vind idag och väldigt lugnt vatten. Visserligen regnade det, men sedan när har det varit ett problem när man simmar. Man blir ju blöt hur som helst.
Och crawlande kändes mycket bättre nu. Det funkade bra att andas både på vart annat och vart tredje tag. Och även om det kändes lite ovant och jag hade lite svårt med att hålla rätt kurs och simma rakt så kändes det ganska bra. Tusen gånger bättre än dagen innan.
Visst finns det massor med saker jag borde förbättra ännu, men bara det att simningen flöt på bra och jag kunde orkade crawla 2,5 km med bara väldigt korta pauser är en stor seger. Jag har aldrig crawlat så långt förut.

Så tack och lov kan det vara stor skillnad mellan två gånger. Och tur är väl det. Det ska jag försöka komma håg om eller snaror då träningen går tungt någon dag.

Utomhuspremiär då det gäller simningen

Jag gick ju som sagt en crawlkurs i vårvintras. Det börjar ju redan vara ett tag sen, och jag har inte simmat en enda gång sedan kursen tog slut.

Dessutom har ju inte sommaran ännu bjudit på speciellt många dagar med varmt väder. Varken i luften eller i vattnet. Men man kan ju inte börja invänta värmen före man gör simsäsongsdebut utomhus. Då finns det risk att det blir simmat i sommar.

Så efter att ha vetat till efter midsommar, men det fortfarande inte varit några varma dagar så tänkte jag att jag måste ju börja någon gång. Det är ju mindre än två veckor till Vansbrosimningen nu.
Så i söndags drog jag på mig våtdräkten. Det finns ju en vetenskap i sig själv om att få på sig våtdräkten smidigt, men efter lite googlande förra sommaren, så blev jag betydligt bättre på det. Vad gjorde man före google när man skulle ha reda på saker snabbt?

Jag tog mig till den "gräv" där jag brukade simma fjol. Den är varken stor eller speciellt bra, men jag brukade simma där som barn. Vattnet kändes ganska kallt och under de första 25 metrarna hann jag fundera på hur jag någonsin skulle kunna simma utomhus i år. Men efter en lite stund vande jag mig med vattnet. Men kände mig fortfarande allt annat än smidig. Tekniken som jag tyckte började sitta någorlunda bra under våren var som bortblåst. Jag hade inget flyt. Eller flöt gjorde jag ju. Tack vare våtdräkten. Men det var ju typ allt. Kände mig som världens smidigaste simmare. Crawlade en stund, höll på att då och tog en liten paus för att sedan försöka ta mig framåt igen. Däremellan höll jag på att trassla in mig i sjögräset. Funderar fortfarande på varför jag jag simmar där och hur jag kunde simma där hela sommaren fjol.
Men med envishet och näst intill ingen teknik tog jag mig framåt 1600 m. Ingen, teknik, ingen fin kontinuerlig simning och inte direkt någon bra känsla heller. Men jag hade över debuten. Nu kan det ju bara bli bättre. Men har på känn att det känn bli tre jobbiga kilometrar i Vansbro, fast det kändes så bra under vintern.

Vätternrundan 2017

Jag tog mig runt Vättern. på cykel en gång till. En del cyklar en gång och säger aldrig mer och likväl är det med nästa år igen. En del står lite mera fast vid sina ord.
Men för mig så har aldrig den känslan dykt upp. Inte då jag cyklat åtminstone. Visst hade jag ont efter loppet fjol, men efter att ha fått ta det lugnt ett tag efter att jag kom i mål så var jag nog beredd att sätta mig upp i sadeln igen.

Även om 300 km är en ganska lång resa, så njöt av så gott som hela resan den här gången. Lite sjuk här och där blev jag väl, men inte så att det tog bort njutningen. Med inte ens hälften av den mängd cykelkilometrar som jag hade fjol visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig av formen, men jag lyckades hur som helst förbättra tiden med 42 minuter från föregående år.

Hade fortfarande längre pauser än nödvändigt. Men då jag fick cykla största delen av rundan med två halvbekanta, så tyckte jag att det var onödigt att stressa, då vi istället kunde hjälpas åt att dra.

Och mitt inofficiella mål före loppet var att komma in under 12 timmar. Visste inte om det skulle lyckas då jag cyklat så lite i år. Jag hann nog ge upp det målet under loppets gång också då jag insåg hur långa pauser vi hade. Men själva cyklandet gick bra sen, så med några sekunders marginal, korsade vår trio mållinjen i bredd.

Vad som händer nästa år vet jag inte. När man väl börjat med något är det väl kanske svårt att sluta. Det har ju nog varit ett roligt lopp. Så nog kan det hända att jag finns med på startlistan även nästa år. Tiden får utvisa.

Lite oroväckande moln kvällen före, men vi fick sist och slut åka i utmärkt väder. Lite, lite regn en kort stund, men nitget som störde. Annars var det sol som gällde.

Vid starten. Klockan är ca 3:30 och vi har ett halv dygns cykling framför oss.

Har precis korsat mållinjen och ska snart få våra medaljer. Härlig känsla.

I did it. Och kroppen känns fortfarande helt okej.

Running 32 good bye!

Igår vaknade jag för första gången på sommarlovet relativt tidigt och kände mig någorlunda utvilad. Första veckan hann jag aldrig känna av någon ledighet.
Men igår vaknade jag två timmar tidigare än planerat och hann med en skön morgonpromenad ner till vattnet. En ren bonus.

Kvällen före avslutade jag året som 32-åring med en skön lång i fäbodaskogen. Provade lite nya stigar och var inte heal tiden 100% säker på var jag riktigt befann mig, men en skön 20 kilometers runda fick jag ihop. Och vilket skönt sätt att avsluta ett levnadsår på.

Och man kan inget anana än älska skogen den här tiden på året. Allt är så otroligt fint, även om myggorna börjar visa att de ännu existerar fast det varit en ovanligt kall vår.

Vilan har börjat

Den första lediga dagen. Jag sov till halv tio. Såå skönt. Jag drack kaffe i lugn och ro. Sedan for jag till Vasa för att hälsa på en god vän som jag träffar alldeles för sällan. Tänk vad skönt att kunna och ha tid med det en alldeles vanlig måndag. Eller det är väl inte en vanlig måndag. Det är en sommarlovsmåndag. Och det vågar jag skriva fast jag till lust och leda har fått höra allt det där om lärarnas sommarlov. Men den diskussionen tänker jag inte ta upp här. Helst går jag inte in i den diskussionen över huvudtaget.

För nu ska jag fortsätta att vila och sova. Har fortfarande en hel del vila att ta igen. Och på onsdag lovar de bra väder, så då ska jag försöka bege mig ut på en längre cykellänk. Det börjar vara tid för det. Det är bara 12 dagar kvar till Vätternrundan nu.

Såhär såg jag ut när jag gick till Pavis i lördags på lärarnas skolavslutning. God mat och en skön kväll. Jag tycker om att ha arbetskamrater.

Nästan sommar...

Nu är det väldigt nära. Ett helt skolår är så gott som slut, och mitt första riktiga sommarlov som lärare är nu närmare än någonsin.
Så vad gör det egentligen fast termometern visade +2°C i morse när jag körde till skolan och det kom ner snöblandat regn i kombination med stark nordlig vind och 2 juni.
Visst längtar jag till varma soliga dagar, men sist och slutligen är vädret en ganska oväsentlig del i mitt liv. Det finns det som kämpar med svåra saker på riktigt.

Så just nu känner jag mest bara tacksamhet. För det här året. För alla utmaningar, eller kanske mera för känslan efter att jag tagit mig igenom dem. För erfarenheter rikare jag är. För de bästa kollegorna. För eleverna. De har ständigt tvingat mig till skälvutvärdering.

Så nu tar jag riktigt snart sommarlov. Till att börja med ska jag sova lite längre på morgnarna och sedan under två veckor ska jag panikcykla tills Vätternrundan är över. Jag har ju redan konstaterat att jag inte kommer att vara lika förberedd som senast, men nog har jag tänkt ta mig runt ändå bara inga större incidenter inträffar.