Och det fina i att kunna sitta och dricka kaffe i lugn och ro och blogga en vanlig torsdagmorgon. Haha, jag som inte är så flitig bloggare överlag, men det finns något fint i att bara det att kunna och att ha tid just en morgon.
Att få fara sent till jobbet och sluta tidigt är extra välkommet vissa dagar. Som t.ex. idag då det i morgon kommer att ha varit 11 arbetspass på de tolv senaste dagarna. Och efter det fortsätter programmet för helgen då jag måste skynda mig hem från jobbet i morgon för att hinna i tid till bussen som ska ta mig mot Sverige. Att det sedan ser ut som att vårens varmaste dag tycks komma just den dag som vasaloppet ska skidas kommer man säkert att märka av för varje stavtag. Det kommer antagligen att bli en tung dag, men jag tänker njuta så gott jag kan.
Och mitt kära Kapstaden har brunnit. Stadsdelen Muizenberg där YWAM-basen är belägen och i det område där åtminstone tre vänner bor har varit väldigt nära elden som har kommit längre och längre ner för bergen hela tiden. I och med att det varit torrt och att det var 41° C i trakten gjorde inte saken bättre. Men så kom plötsligt det efterlängtade regnet och det verkar nu som att situationen är under kontroll. Halleluja!
Och fast jag nu nöjd har varit tillbaka i Finland i mer än 2,5 månader så börja saknaden av Sydafrika nu sakta komma smygande på. Men det är väl en konsekvens man får ta då man reser. Att vara splittrade mellan två världar och veta att man aldrig kommer att kunna ha båda samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar