Vägen till Mora

Ja då har jag åkt mitt första vasalopp. Och lite mera börjar jag förstå att folk blir lite fast vid det. HAr man en gång börjat så fortsätter de. Igen och igen och igen. För nog är det något speciellt att ta sig igenom dessa nio mil på skidor. Stämningen. Blåbärssopppan. Och alla andra tusentals skidåkare som är där av samma orsak.
Och människorna längs spåret. För nog får det en att le lite då man hör folk ropa "bra jobbat tjejen" då man kommer åkande i en klunga full av män. Och de som ger en dricka också mellan de riktiga saftkontrollerna.
Ja jag vet inte vad det är som gör det speciellt, men jag förstår helheten lite bättre nu.
Att det sedan var +4 grader då vi startade och +9 grader då vi kom i mål och en massa vatten ute längs spåret gjorde egentligen inte så mycket för mig, fast det gjorde loppet ganska tungåkt. Ibland är det bra att få känna att man lever. Att ta ut full valuta för pengarna.

Och såhär fina såg vi Höglundare ut då vi skidade eller kom i mål.