Och påsken som var ovanligt bra

Dagens skidspår.

Det har varit en bra påsk. En ovanligt bra påsk till och med även om påsken är en av mina favorithögtider. För det har varit tillräckligt mycket av det mesta. Vänner, vila, mat och skidåkning. Ja, det är inte alltid man kan skida på påsken, men det här året har påsken verkligen levererat fast den har varit ovanligt sent.

Jag borde ha avslutat skidsäsongen redan och börjat satsa på cyklingen och löpningen. Och snart måste jag nog göra det med tvång om vintern inte tar slut, för jag hinner inte både med skid- och barmarkssäsong just nu. Men då det är så roligt att skida. Och tänk att det är möjligt fast det är 17 april idag.

De tre senaste veckorna har jag varit på gudstjänst. Och det känns lite som att ha kommit hem. Sedan jag kom tillbaka till Finland för mer än två år sedan har jag inte riktigt varit med i någon församling. Och det har varit en sak som saknats i mitt liv. Ett liv som varit fyllt med så mycket annat, men som ändå inte kunnat fylla just den platsen. Och att åter igen hittat en kristen gemenskap (om man kan prata om det efter tre gånger) gör gott. Så även om det bara skulle bli dessa tre gånger skulle det ändå ha varit en vinst, fast jag tror och hoppas att det kommer att bli flera. Gud har alltid varit en del av mitt liv fast jag själv fyllt mina dagar med massa olika saker men väldigt lite församlingsaktiviteter. Men att få dela gemenskap med andra troende gör gott. Det styrker. Och det lyfter upp. Ensam är inte stark.
Och att få fara ut på kyrklunch efteråt i söndags var fantastiskt. Äta god mat och sitta och prata och fundera i timmar. Få ge utlopp för sina tankar och funderingar, förväntningar och frustrationer och allt däremellan. Oj vad jag har saknat.

Och nu ser jag väldigt mycket fram emot Team Nordic Trail som startar upp i Finland och Jakobstad imorgon. Jag har så höga förväntningar, för jag tror att det kommer att vara något jag kommer att trivas med. Och jag tror att det kommer att fylla ett annat av behoven i mitt liv. Och just nu verkar det passa så bra in i mitt övriga schema. Och tänk att jag äntligen inte ska behöva fara själv på alla mina länkar mera.

Idag är det exakt två månader till Vätternrundan. Jag borde redan ha börjat cykelträna. Igår cyklade jag 6 kilometer. Det var de första för det här året. Det kan inte kallas träning. Men jag har iallafall fått de första kilometrarna på två hjul nu. Må det gå betydligt fortare och enklare i fortsättningen.

Idag fick jag till och med sällskap på skidturen. Och vad passar då bättre än att ta kaffe i solen efter skidturen samtidigt som man fortsätter att prata.

Kaffe och bulla.