Mars som kom och gick

Märker att jag inte varit här på ett tag. Men vad gör nu det egentligen.
Mars kom och gick. Ganska snabbt gick hela månaden, för nu har vi redan fått se nästan en hel vecka av april.

Men mars var sist och slutligen en ganska bra månad. Åtminstone en ganska händelserik månad.
Månaden inleddes med att jag for till Lahtis och fick se Iivo Niskanen vinna VM guld, samtidigt som jag fick se en massa andra norska och andra skisstjärnor.
Och inte behövde jag stå ensam där heller, för när jag hittat min plats i skogen där jag hade bra överskit på skidåkarna märker jag en av mina skidvänner som jag inte sett på många många år står alldeles brevid. Vi tävlade mycket mot varandra under tonåren, men har inte setts just alls sedan vi slutade tävla, så riktigt roligt att ha tid att stå och prata samtidigt som vi följde med tävlingarna.

Sen åkte jag till Vasaloppet också. Efter ha haft en liten svacka veckan före, så började någorlunda komma igång igen. Även om jag startade lite längre bak och tyckte att det var ganska trångt att skida i början så gick det helt okej till sist ändå. Då det var 18 km kvar hade medaljtiden kommit upp. Jag insåg att jag ännu hade chans att klara den, men då fick jag inte sakta in utan måste eventuellt öka lite istället. Och de sista 10 km fick jag sällskap av en för mig okänd Johanna som jag skidat med delar av loppet tidigare och vi kom överrene om att tillsammans försöka hålla farten uppe. När det återstod drygt 4 km skidade vi upp en annan tjej också som vi tog med oss i vår åkning. Och vi kom oss i mål och klarade medaljtiden alla tre. Och vid målgång märker jag att min syster tagit sig in till Mora för att heja.

Sen var det väl några ganska vanliga veckor efter det. Efter mycket funderande sökte jag jobb för nästa år trots allt. En vecka senare fick jag reda på att jag får det om jag vill ha det. Så efter ännu två dagars funderande beslöt jag mig för att tacka ja.
Efter den skoldagen for jag hem och googlade flygbiljetter till Sydafrika. Om jag nu ska arbeta och därmed också stanna här åtminstone ett år till, så börjar det nog bli dags för ett lite korstare besök till Sydafrika i sommar. Det må nu vara bästa tiden på året här vad gäller vädret och absolut sämst där, men vad gör nu det. Det är ju inte på solsemester jag åker om jag far iväg.

Nu har vi just gått över till april och det går fortfarande att skida. Och jag har bara 8 km kvar för att nå min drömgräns för den här säsongen. Och det ser nog väldigt möjligt ut just nu. Kanske spränger jag gränsen redan imorgon.