Sol och snö och glädje och jul

Facebook kryllar av snöbilder.
Inte för att jag nu led speciellt mycket av att ligga och stekan i solen nästan 6 timmar idag, men nog skulle det var roligt att få fara och skida.
YWAM har något kontrakt med ett Goudini spa, (ett spa ca 20 minuter härifrån som har bl.a. en massa varma simbassänger (från varma källor)) så YWAMare får åka dit gratis under dagtid.

Annars glädjs jag över att JARO får fortsätta i ligan nästa år. Räknar med att hinna se några matcher nästa vår.

Och nu lyssnar jag på julmusik och faktiskt njuter av det. Jag ska fira jul ordentligt i år. Är så glad att jag Johnny och Susan och deras kids kommer till Mozambique och firar julen med mig där i år. Och det ska bli roligt att få fira med med de andra i mitt outreach team. Det blir nog en bra jul i år också, även fast den kommer att bli het.
Men nästa år har jag räknat med att vara i Finland över jul. Tror att det börjar bli dags då.

Att tacka

Hur många bra saker och stunder och människor har jag inte fått omges av den senaste tiden. Och jag började fundera för mig själv, hur många av de sakerna har jag kommit ihåg att tackat Gud för?
Och hur mycket vågar jag i tro tacka honom för att han kommer att ge mig? Sådant som jag ännu inte kan se. Tror jag borde komma ihåg att tacka oftare.

Från vad

Den här sommaren upplevde jag att Gud sade åt mig att jag ska glädjas över min frälsning. Jag vet att det gör all skillnad i hela världen. Och i teorin är jag överlycklig. Och jag vet att livet ska firas. Jag förstår i mitt huvud. Men med mina känslor gör det inte alltid en stor skillnad. Jag har nog inte förstått hur stort det verkligen är.

Det finns en person här som bara är fylld av glädje så mycket mera än någon annan jag känner. Det bara lyser i hans ögon. Han älskar verkligen Jesus och det går inte att ta miste på det. Och hela hans liv är verkligen en lovsång och han låter inte andra hindra honom.
Han vet vad han har blivit räddad från. Han har sett livet på andra sidan. Men han har lyfts upp. Hans bakgrund är verkligen mörk.
Jag frågade honom en gång varför han älskar Jesus. Han tittade på mig och sade, att om han verkligen skulle berätta skulle han börja gråta och han vill inte gråta framför mig, men om jag vill veta ska jag fråga Bruno som är ledare här på basen.

Den som har fått mycket förlåtit älskar mycket. 
Han har haft en uppenbarelse. Han har förstått och upplevt. På djupet.
Jag önskar att jag en gång verkligen ska få den förståelsen också. Att förstå längden, bredden, höjden och djupet av Guds kärlek. Inte bara i huvudet utan också med hjärtat. På riktigt. På djupet.
Min förståelse har blivit så mycket större de senaste året. Men jag vill ha mer.

Jag förstår nog inte djupet av vad jag har blivit räddad från.

Livshistorier

Det finns ett äldre par från Sydkorea i vår DTS. De bor numera in USA, men även fast de bott 21 år där, har de bott största delen av sitt liv in Korea. Oj vad det finns mycket erfarenheter i sådana personer. Mycket kunskap. Mycket vishet. Förra helgen fick vi sitta och lyssna till berättelser om Nordkorea. Det känns så mycket verkligare då man hör det från någon som varit där. Det finns så mycket att lära.

Livet är så olika. Så orättvist ibland. Här i Worcester träffar jag ibland människor från de mera fattiga samhällena. Det skär i mitt hjärta då en del av dem berättar sina historier. Ungdomar som växer upp med våld, missbruk och utnyttjande av olika slag dagligen. Tonåringar som undviker att spendera tid hemma så långt det är möjligt. Människor som känner skuld för det som händer runtomkring dem.
Människor som varit tvungna att se så mycket mera än vad som borde vara tillåtet. Det är vardag för dem. För mig något extremt.

Eller en annan vän som jag känt ett tag, men lärt känna mera på riktigt för två månader sedan. Han var kokainmissbruakar och langare. Han berättade hur han brukade slå sina flickvänner, ibland blodiga och blå. Men Gud hade andra planer för honom.

Eller en en kollega från Brasilien som var fotbollsproffs och hade fått kontrakt att åka till Europa för att spela, men bara några veckor för han skulle åka iväg, upplevde att hans kallelse var att bli missionär och tackade nej till en karriär som fotbollsproffs för att istället gå en DTS och sedan arbeta utan lön.

Eller en helt vanlig ung man från en vanlig familj som när han var 22 år hade han redan spelat bort
över 30 000€.

Och så alla de som vuxit upp med att lära sig att ignorera det kaos som finns på insidan. Att minimera och förtränga allt det onda som händer en. Huvudsaken att allt verkar bra på utsidan.

Historierna är oändliga. Alla har vi vår egen historia. Fylld med ett liv som för oss är normalt. Men bakom varje livshistoria döljer sig ett liv. En historia. En människa med drömmar eller som åtminstone någon gång haft.

Det finns hopp. Bland alla tragiska och mörka historier finns det också en massa underbara historier om hur mörkret tagit slut. Hur förbannelsen brutits. Hur skönheten avslöjats. Hur godheten vunnit. Hur de fått hopp i det hopplösa. Hur det som teoretiskt sätt varit omöjligt plötsligt blivit möjligt. En Gud som kan få även det tyngsta mörkret att skingras.

Lollipop

Denna termin har jag fått en vän från Chile. Överlag är det inte så många sydamerikaner här förutom typ halva Brasilien, men nuhar jag en vän från Chile och en från Argentina. 

Så förutom alla brassar och angolamänniskor som har som uppgift att lära mig portugisiska här så finns det nu också de som försöker lära mig spanska. Att lära sig portugisiska och spanska samtidigt är förvirrande.

Hur som helst, idag när den engelska språkskolan kom hem från en utfärd från Hermanus hade senjor Sabastian köpt varsin present åt både mig och Katarina. Haha. Nougat pop!

För övrigt är det jättemånga här som blandar på oss. Inte lätt med två finlandsvenska blondiner på samma ställe.

Random tankar en onsdagkväll

Det är kanske inte alla gånger det smartaste att sova två timmar på eftermiddagen och sedan dricka en stor kopp starkt kaffe då man vaknar. Inte om man vill sova på natten.
Men på något underligt sätt så ångrar jag inget heller. Jag njuter av livet här. Jag njuter av människorna runt omkring och jag njuter och över alla uppenbarelser Gud ger mig här. På något sätt känner jag mig så mycket mera levande här. Det är något speciellt med Afrika.

Och jag konstaterar att det är så lätt att befinna sig i sådan brådska hela tiden att vi missar en massa glädjeämnen i vardagen och saker som är värda att firas. För det är så lätt att ha siktet inställt på destinationen så att man missar hela resan.
Sydafrika är kanske inte riktiga Afrika, men ändå så fungerar tiden på ett annat sätt här också.

Rich fortsätter att tala och det berör på djupet. Jag minns denna vecka från förra året. En av de två veckor som påverkade mig mest. Då någon man aldrig träffa förut kan berätta ens livshistoria med en massa detaljer och sätta ord på sådant jag känt men inte kunde identifiera så ligger det något större bakom.
Och jag minns då jag förra året med iskalla händer och darr på rösten delar vad som döljer sig bakom masken och sådant jag aldrig berättat förut. Det är en risk att låta andra vara del av ens helande. Men ack så mycket frihet det kan föra med sig, då man märker att det håller.
Vissa händelser är värda mera än guld.

Outreach

Det är med lite sorg men mest med en massa frid jag säger nej till Brasilien en gång till. Jag skulle älska att åka dit, men det är nog inte dags ännu. Kanske nästa år eller året därpå.

Men istället säger jag JA till Afrika. Jag åkte till Malawi förra året. Jag älskade det. Det skulle vara underbart att åka tillbaka och hälsa på igen. Malawi gav mig nya uppenbarelser och en massa erfarenheter.
Men det här året tror jag att vägarna leder till Mozambique. Nytt land och nytt språk. Nya utmaningar. Men jag känner värme i mitt hjärta och frid i min själ.

Brasilien finns troligtvis kvar till någon annan gång. Och det finns så mycket mera att upptäcka och utforska av Afrika.