Fäbodaloppet

Jag stakade mig igenom de 42 kilometrarna och tog mig i mål på en helt okej tid. Alltid svårt att veta vad jag ska förvänta sig då jag inte tävlat tidigare i vinter. Men jag orkade ganska bra tyckte jag och hade ännu krafter kvar på slutet. 

Det blev en åttonde plats Mennés så många duktiga åkare med skulle jag bara ha haft chans på en sjunde plats iår. Så jag är nog sist och slutligen nöjd. Jag fick åka mitt eget lopp och pappa hade lyckats bra med skidorna. De både gled bra och så hade jag fäste hela loppet ändå. 

Jag tror inte att det blir någon Botniavasa för mig nästa helg. Det kommer lite nära inpå själva Vasaloppet. Men det var bra att kunna åka ett lopp nu före åtminstone. 

Sen nu på kvällen for jag och köpte lite syrisk mat. Några av stadens kvotflyktingar har så de säljer mat lite nu som då. Gott med internationell mat. 

Nu gällerdet att orka jobba en vecka till och sen blir det sportlov från skolan. Ett välbehövt sådant. 

Fagerbackaspåret

Idag var jag för första gången iår på en tur i fagerbackaspåret. Snötäcket skulle kunnat vara tjockare men det var nog ändå helt åkbart bara man inte har de bästa skidorna. Och inte är det ju spilla att få ha ett skidspår som startar vid stugknuten, även om jag inte bor i Purmo ännu. Så tack till alla spårkallrar som år efter år har dragit upp ett eget spår åt oss som ansluter till huvudspåret. Ifjol samlade jag de flesta av mina kilometrar längs just det spåret. 

Någon långlänk blev det inte idag med tanke på morgondagen. Jag tittade igenom startlistan och det kommer att vara rejält med motstånd. Så någon upprepad fjärdeplats från ifjol är inte inom räckhåll. Men det är i och för sig ganska skönt att helt bara på fokusera på mitt eget lopp utan att tänka på några placeringar. 

Nu ska jag försöka få en god natts sömn och hoppas att kroppen känns någorlunda pigg imorgon. 

De små sakerna som gör skillnad

Som t.ex. en tulpanbukett vackra färger på bordet. Eller att få vakna upp till en tom diskbänk. Eller att  på fredagseftermiddag komma hem och konstatera att jag fredagsstdade ju redan på torsdagen. Inte nu för att jag alltid städar på friddag, men ofta planerar jag att jag ska städa då arbetsveckan är över, men sällan blir det av ändå.
Och att få skypa med en vän långt borta i annat land och får höra att han och hans fru är på väg till Finland i april. O happy day. Det är nästan tre år sedan vi hade kaffe senast.

Så nu sitter jag här en fredagkväll, i en någorlunda ren lägenhet och stickar sockor. Hade tänkt fara och skida, men det blev en vilodag istället. Tror att jag inte har tillräckligt många sådana.
Och så funderar jag på att far till Korvgörans efter mat.
Quality me-time with myself.
Och imorgon ska jag få sova hur länge jag vill.


På söndag blir det ju sen en ganska lång länk. Må jag orka.

Det blir ett lopp iallafall

Det ser nog ut som att jag kommer att åka fäbodaloppet iallafall. Jag var lite tveksam ett tag, men sist och slutligen tror jag nog det är bra att få ett lopp före Vasaloppet trots allt.

Jag har känt mig lite sliten den senaste tiden. Kanske jag blev lite för ivrig när snön väl kom och försökte att snabbt samla ihop alla de kilometrar som blev oskadade under tövädret i december och köldperioden i januari. Dessutom så har ju fotbollsträningarna kommit till sedan början av januari, så de dagarna har det flera gånger blivit två pass. Hela förra året tränade jag ganska flitigt, men jag håller fortfarande på och lär mig vad min kropp klarar av och hur mycket träning den kan ta till sig. Och när jag tittade igenom mina genomförda träningar så insåg jag att det inte blivit så många vilodagar i januari, även om det nog var en del lättare träningsdagar mellan varven.

Nåja, kanske nästa veckas fulla schema som automatiskt gör att jag inte hinner träna så mycket kommer att vara bra sist och slutligen.


Övrigt:
Sen var jag på mitt livs första afganska födelsedagskalas i lördags. Jag tror jag aldrig har sett så många så glittriga klänningar på en och samma gång förut. Och även de lite äldre damerna glittrade ordentligt. Det var ett glädjefyllt kalas med mycket ätbart och dans.
Jag är tacksam att jag fått lära mig lite mera om en del av dessa kulturer från mellanöstern.
Mina nya vänner både från Afghanistan och Irak har nog gett mig nya insikter i den delen av världen.
#tacksam

Seedningslopp

Kölden försvann, vi hade ganska bra skidväder för en tid, men nu har det regnat och varit sådär +3 grader i fem dagar. Det tär hårt på skidspåren.

Jag hade tänkt att jag skulle skida Botniavasan nu till helgen. Ett 52 km långlopp tänkte jag skulle vara bra inför Vasaloppet. Men på grund av snöbrist skötts det upp två veckor. Nästa chans skulle vara Fäbodaloppet som det är tänkt ska ordnas söndagen den 21 februari. Men när man tittar ut genom fönstret är det ganska osäkert om det går att ordnas heller.
Och ifall Botniavasan ska bli av på det nya datumet så förutsätter det att det kommer rejält med snö före det.
Och sen måste jag ta ställning om jag skall åka då, för det skulle innebära att det bara skulle vara en vecka före själva Vasaloppet, och egentligen skulle jag inte vilja ha ett sådan långt lopp bara en vecka före.
Så nu kan det hända att jag inte får något lopp i kroppen före själva Vasaloppet. Inte är det väl hela världen det heller, men jag brukar vara en sådan som gynnas av att åkt något lopp före för att jag ska kunna prestera så bra som möjligt. Men när det gäller 90 km, så behöver man ju inte vara så snabb. Mest ska man vara seg uthållig och orka köra på fast man är trött. Förra året blev jag trött i armarna efter ca 25 km, men det var bara att fortsätta parstaka de återstående 65 ändå.
Och i och med att jag åkte Vasaloppet fjol så räknas det som seedning, för att jag ska få starta lite längre fram. Skulle båda seedningsloppen ha smältat bort fjol skulle det ha varit värre, för utan tidigare resultat skulle det ha inneburit jag att jag varit tvungen att starta i det tionde och sista startledet.

För övrigt går väl träningen ganska bra. Har inte lika många kilometrar som den här tiden fjol, men samtidigt har jag en bättre barmarkssäsong bakom mig. Drygt tre vehor kvar till det långa loppet nu. Jag fortsätter kämpa på och samla kilometrar.

Behagligare förutsättningar

De nya året har redan rullat på ett tag. Det började kallt och jag har inte riktigt kommit mig för att skriva något.
Men efter så gott som snölöst december och iskallt början på januari, så börjar det nu vara ganska behagligt skidväder. Vi har nu hunnit ha tre sådana dagar och vi ska hoppas att det håller i sig. För det har nog varit lite utmanande att samla kilometrar i vinter.

Idag är det exakt 6 veckor till Vasaloppet, och jag räknar med att det nog ska hinna tränas en del till före det. Och roligt är det att man redan märker att det hunnit bli lite längre och ljusare dagar också.

I samband med att vi bytte år så har också en ny fotbollssäsong börjat. Eller säsongen har väl inte börjat riktigt ännu, men vi har börjat träna, och det är roligt att få träna lite med ett lag mellanvarven till motvikt från all individuell träning som det oftast handlar om då de gäller skidåkning och löpning.

Så nu är det bara att fortsätta träna på i vinter så länge snön varar. Efter vasaloppet ska jag besluta om om det blir något Stockholm maraton i sommar eller inte. Nog är det lite lockande. Vi ska se.

Året som gick

Tjugohundrafemton kom och gick och var ett ganska vanligt år även om mycket hann hända.

Januari

Vinterns enda få riktigt kalla dagar inföll i början av februari, och med tanke på den snömängd som fanns då den här bilden togs är det svårt att tro att den faktiskt är från 2015.
Och så hade jag mina första skiften inom hemservicen.

Februari

I februari skidade jag mest och försökte samla så många kilometrar som möjligt. Där emellan hann jag baka både runebärgstårtor, fastlagsbullar och dricka kaffe. Och så blev purjopotatissoppa min nya vardagsrätt.

Mars

Jag åkte mitt första Vasalopp och så åkte jag en vecka till Israel.

April

I april jobbade jag ganska mycket, tog promenader i skogen och körde upp till Gällivare för några dagar. Och så packade jag ner största delen av min prissamling som fick åka i en låda in i skrubben. (Ingen stor händelse, men detta är den enda bild jag har från april.)

Maj

I maj åkte jag till Tyskland med fotbollslaget, Såg min första Bundesligamatch och sprang mitt första maraton.

Juni

I juni fyllde jag år och bjöd på tårta. Och så kött jag ju en landsvägscykel.

Juli

 

Jag träffade vänner som var "hemma" i Jakobstadstrakten på besök. Och så återupptäckte jag mitt smultronställe, som inte gjorde mig besviken. Och så bakade jag lite bärtårtor och gjorde min största kantarellskörd någonsin.

Augusti

I Augusti firade jag villaavslutning i Öja. Och så plockade jag en del hjortron. Och så spelade jag fotboll med världens bästa lag.

September

I september sprang jag Lidingöloppet. Och i september flyttade jag också till Jakobstad och började bo ensam för första gången i mitt liv.

Ja, och så plockade jag ju massor med hallon.

Och så började jag engagera mig en del i flyktingarbetet i Jakobstad, och främst i tehuskvällarna för invandrarkvinnorna.

Oktober

I oktober åkte jag ner till Åbo för några dagar. Jag började arbeta som lärare igen för en tid. Och så fortsatte jag att träna och oktober var faktiskt min bästa rullskidningsmånad.

November

I november njöt jag av att kunna skida de tre dagar vi hade snö. Annars jobbade jag mest.

December

I december firade vi fammo som fyllde 90 år. Jag avslutade mitt lärarvikariat och jag väntade på snön som aldrig kom, men hade det rätt bra ändå.