Vasaloppet

Jag kom mig till start och jag tog mig i mål. Bättre före än förra året men betydligt sämre spår. Och det var nog också ganska stor skillnad mellan att starta i startled 4 som jag gjorde i år och startled fyra som jag startade i ifjol. Det tog 10 minuter längre att ta mig till Smågan i år.

Jag kom i mål på en tre minuter snabbare tid än ifjol, men själva skidåkningen gick sämre. 

Dessutom skidade jag inte med någon okänd Roland iår som såg till att jag höll farten uppe. Jag blev inte lika slut iår heller, men tröttnade på att skida i så dåliga spår och så fanns det så många människor som tvillade i vägen mest hela tiden.

Egentligen borde jag väl inte vara missnöjd. Det gick ju inte jättedåligt. Men jag vet att jag kunde ha presterat bättrat. Och det som grämer mig mest är att jag missade medaljtiden med 2 minuter och 1 sekunder. Det är ju typ 1,5 sekunder på kilometer och jag vet tusen ställen där jag kunde ha tjänat in dem.

Och sist och slutligen är jag ju bara tacksam att jag har en kropp som fungerar och har fått vara frisk och som klarar av att röra på sig. Det är inte alla som har det och det är inte något man ska ta förgivet.

Och här följer årets actionbild och målgången. Och förstås var det en massa män som tvillade före på upploppet också. Annars skulle jag nog ha plockat några sekunder till.

  

Med knappt 200 tonåringar

Årets kanske ända slalomdag inföll igår. Tillsammans med ca 200 högstadielever och 10 andra lärare. Lite halvtaskigt väder med snöfall och ca 0° C, men en helt fin dag ändå.

Roligt att det fortfarande ordnas vintersportdagar i skolorna. Och vänligt av Vuokatti (och säkert många andra skidorter också) att låta lärarna eller gruppledarna både få liftkort och hyra skidor gratis.  Men utan lärare i backen vet de väl att inga skolor skulle sända dit sina elever heller.

Så även om det blev väckning lite efter 4 på morgonen och jag var hemma kl 21 så var det värt det. 

Inget man skulle orka med varje vecka, men nog är det bekvämt att bara få sätta sig i bussen och inte behöva sitta halva dagen framför ratten själv bara för att man vill åka lite slalom. 

I Finland har vi mycket fint, men några höga slalombackar har vi nog inte riktigt, och bor man i den här delen av landet är man nog tvungen att sitta en stund i bilen om man vill åka.

Nu ska jag ta ledigt några dagar.Sen kanske jag hinner med några arbetsskiften till före jag far iväg till Sverige nästa helg. Några sista träningspass ska jag hinna med före det.

Fäbodaloppet

Jag stakade mig igenom de 42 kilometrarna och tog mig i mål på en helt okej tid. Alltid svårt att veta vad jag ska förvänta sig då jag inte tävlat tidigare i vinter. Men jag orkade ganska bra tyckte jag och hade ännu krafter kvar på slutet. 

Det blev en åttonde plats Mennés så många duktiga åkare med skulle jag bara ha haft chans på en sjunde plats iår. Så jag är nog sist och slutligen nöjd. Jag fick åka mitt eget lopp och pappa hade lyckats bra med skidorna. De både gled bra och så hade jag fäste hela loppet ändå. 

Jag tror inte att det blir någon Botniavasa för mig nästa helg. Det kommer lite nära inpå själva Vasaloppet. Men det var bra att kunna åka ett lopp nu före åtminstone. 

Sen nu på kvällen for jag och köpte lite syrisk mat. Några av stadens kvotflyktingar har så de säljer mat lite nu som då. Gott med internationell mat. 

Nu gällerdet att orka jobba en vecka till och sen blir det sportlov från skolan. Ett välbehövt sådant. 

Fagerbackaspåret

Idag var jag för första gången iår på en tur i fagerbackaspåret. Snötäcket skulle kunnat vara tjockare men det var nog ändå helt åkbart bara man inte har de bästa skidorna. Och inte är det ju spilla att få ha ett skidspår som startar vid stugknuten, även om jag inte bor i Purmo ännu. Så tack till alla spårkallrar som år efter år har dragit upp ett eget spår åt oss som ansluter till huvudspåret. Ifjol samlade jag de flesta av mina kilometrar längs just det spåret. 

Någon långlänk blev det inte idag med tanke på morgondagen. Jag tittade igenom startlistan och det kommer att vara rejält med motstånd. Så någon upprepad fjärdeplats från ifjol är inte inom räckhåll. Men det är i och för sig ganska skönt att helt bara på fokusera på mitt eget lopp utan att tänka på några placeringar. 

Nu ska jag försöka få en god natts sömn och hoppas att kroppen känns någorlunda pigg imorgon. 

De små sakerna som gör skillnad

Som t.ex. en tulpanbukett vackra färger på bordet. Eller att få vakna upp till en tom diskbänk. Eller att  på fredagseftermiddag komma hem och konstatera att jag fredagsstdade ju redan på torsdagen. Inte nu för att jag alltid städar på friddag, men ofta planerar jag att jag ska städa då arbetsveckan är över, men sällan blir det av ändå.
Och att få skypa med en vän långt borta i annat land och får höra att han och hans fru är på väg till Finland i april. O happy day. Det är nästan tre år sedan vi hade kaffe senast.

Så nu sitter jag här en fredagkväll, i en någorlunda ren lägenhet och stickar sockor. Hade tänkt fara och skida, men det blev en vilodag istället. Tror att jag inte har tillräckligt många sådana.
Och så funderar jag på att far till Korvgörans efter mat.
Quality me-time with myself.
Och imorgon ska jag få sova hur länge jag vill.


På söndag blir det ju sen en ganska lång länk. Må jag orka.

Det blir ett lopp iallafall

Det ser nog ut som att jag kommer att åka fäbodaloppet iallafall. Jag var lite tveksam ett tag, men sist och slutligen tror jag nog det är bra att få ett lopp före Vasaloppet trots allt.

Jag har känt mig lite sliten den senaste tiden. Kanske jag blev lite för ivrig när snön väl kom och försökte att snabbt samla ihop alla de kilometrar som blev oskadade under tövädret i december och köldperioden i januari. Dessutom så har ju fotbollsträningarna kommit till sedan början av januari, så de dagarna har det flera gånger blivit två pass. Hela förra året tränade jag ganska flitigt, men jag håller fortfarande på och lär mig vad min kropp klarar av och hur mycket träning den kan ta till sig. Och när jag tittade igenom mina genomförda träningar så insåg jag att det inte blivit så många vilodagar i januari, även om det nog var en del lättare träningsdagar mellan varven.

Nåja, kanske nästa veckas fulla schema som automatiskt gör att jag inte hinner träna så mycket kommer att vara bra sist och slutligen.


Övrigt:
Sen var jag på mitt livs första afganska födelsedagskalas i lördags. Jag tror jag aldrig har sett så många så glittriga klänningar på en och samma gång förut. Och även de lite äldre damerna glittrade ordentligt. Det var ett glädjefyllt kalas med mycket ätbart och dans.
Jag är tacksam att jag fått lära mig lite mera om en del av dessa kulturer från mellanöstern.
Mina nya vänner både från Afghanistan och Irak har nog gett mig nya insikter i den delen av världen.
#tacksam

Seedningslopp

Kölden försvann, vi hade ganska bra skidväder för en tid, men nu har det regnat och varit sådär +3 grader i fem dagar. Det tär hårt på skidspåren.

Jag hade tänkt att jag skulle skida Botniavasan nu till helgen. Ett 52 km långlopp tänkte jag skulle vara bra inför Vasaloppet. Men på grund av snöbrist skötts det upp två veckor. Nästa chans skulle vara Fäbodaloppet som det är tänkt ska ordnas söndagen den 21 februari. Men när man tittar ut genom fönstret är det ganska osäkert om det går att ordnas heller.
Och ifall Botniavasan ska bli av på det nya datumet så förutsätter det att det kommer rejält med snö före det.
Och sen måste jag ta ställning om jag skall åka då, för det skulle innebära att det bara skulle vara en vecka före själva Vasaloppet, och egentligen skulle jag inte vilja ha ett sådan långt lopp bara en vecka före.
Så nu kan det hända att jag inte får något lopp i kroppen före själva Vasaloppet. Inte är det väl hela världen det heller, men jag brukar vara en sådan som gynnas av att åkt något lopp före för att jag ska kunna prestera så bra som möjligt. Men när det gäller 90 km, så behöver man ju inte vara så snabb. Mest ska man vara seg uthållig och orka köra på fast man är trött. Förra året blev jag trött i armarna efter ca 25 km, men det var bara att fortsätta parstaka de återstående 65 ändå.
Och i och med att jag åkte Vasaloppet fjol så räknas det som seedning, för att jag ska få starta lite längre fram. Skulle båda seedningsloppen ha smältat bort fjol skulle det ha varit värre, för utan tidigare resultat skulle det ha inneburit jag att jag varit tvungen att starta i det tionde och sista startledet.

För övrigt går väl träningen ganska bra. Har inte lika många kilometrar som den här tiden fjol, men samtidigt har jag en bättre barmarkssäsong bakom mig. Drygt tre vehor kvar till det långa loppet nu. Jag fortsätter kämpa på och samla kilometrar.