Kontrasternas skönhet

I lördags simmade jag i Medelhavet. I söndags for jag ut och skida. 

I fredags sprang jag i en ärmlös topp. Igår tog jag på mig långkalsongerna igen. 

Idag var jag på en ny skidlänk. Men jag inser nog att säsongen går mot sitt slut. Så på eftermiddagen var jag och köpte nya cykelskor och pedaler. 

Det är ett paradigmskifte på gång. Och övergångar kan också vara vackra. 

 

Träningsuppehållet går mot sitt slut

I 22 dagar i sträck tränade jag inte alls. En stor del ofrivilligt, men hur som helst är det nog det längsta uppehållet jag haft på länge. 

Den här veckan räknas ännu till min säsongsvila, men två lätta korta länkar har jag varit på. Och nog var det härligt att få träna igen. 

Nu spenderar jag mina sista dagar av semestern här i Turkiet. Men nästa vecka ska jag få börja träna igen. 

På Cypern

Jag är på semester. Och just nu befinner jag mig på Cypern men imorgon åker jag till fastlandet i Turkiet. Cypern är en intressant plats. Massor med historia. 

Och så är det soligt här. 

Jag har inte tränat på över två veckor nu. Var riktigt rastlös ett tag. Är nog iskick igen efter febern och förkylningen, men tänkte att jag lika bra kan ta lite säsongsvila samtidigt. 

Men nästa vecka skulle jag nog vilja fara på någon kort länk åtminstone. 

Men mest satsar jag nog på att vila nu när jag är här. 

På den åttonde dagen

Många dagar har jag stannat i sängen nu. Kanske fler dagar än någonsin tidigare. Men på den åttonde dagen vaknar jag upp utan feber. Och förkylningen har gett med sig ganska bra den också.
Helst av allt skulle jag bara vilja hoppa direkt i skidskorna och passa på och skida så länge det finns någon snö kvar. Men jag inser nog att det inte vore det smartaste. Jag har nog lite huvudvärk ännu om jag anstränger mig. Och när jag var ute på en kort promenad idag märkte jag nog att luften var lite väl kall för min hals. Jag måste anstränga mig för att inte förivra mig.

Och det blir nog ingen fotbollsträning för mig imorgon ännu heller. Tråkigt. Men ändå det enda rätta. Och tränaren var av samma åsikt.

Nåja, nu får jag väl åtminstone det där säsonguppehållet som jag varken tog efter vinter- eller sommarsäsongen förra året. Och i och med att jag åker iväg till Turkiet för två veckor på söndag, så lär det bli ett ordentligt uppehåll. Och fast det är halvt ofrivilligt, så tror jag att det är hälsosamt.

Så mars blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
Men i april satsar jag på att komma igen. Starkare än någonsin.

Hej från sjukstugan

Det blev inget arbete för mig. Efter en sömnlös natt och en ond hals och en feber som inte vill ge med sig under natten så var det nog det enda rätta. Och när jag nu i eterhand märker hur trött jag varit idag, så märkte jag att det nog var ett nödvändigt beslut.
Febern kan jag leva med, även om det är lite jobbigt att frysa och kallsvettas om vartannat, men en hals som värker vid varje sväljning är jobbigt. Speciellt nattetid.

Jag var till hvc ett varv för att ta svalgprov. De tyckte att jag kunde åka till jouren senare ikväll också för att träffa en läkare med tanke på att jag just har skidat vasaloppet och har några lätta känningar vid bröstkorgen. Mest bara för att kunna utesluta att det är en hjärtmuskelsinflamation.
Jag hade nog tänkt åka in dit. Men sen mot kvällen tyckte jag att jag började känna mig lite bättre, och jag tycker att jag knappt har några känningar vid bröstkorgen mera. Troligtvis är det bara efter all parstakning.
Formen har gått upp och ner under dagen, men just nu känner jag mig lite bättre. Förutom halsen då. Men även den tror jag att har nått sin lägsta punkt och kommer att börja bli bättre nu. För fram till idag har både febern gått upp och halsen blivit värre för varje dag sedan i tisdags. Men nu tror jag att det ska börja svänga.
Och jag tror att jag kommer att orka sitta uppe och se på världscupen ikväll.

Febern som orkade vänta

Hela hösten fick jag vara frisk. Hela vintern också. Ända tills efter Vasalppet. Redan under skidåkningen började jag känna lite i halsen, men sen var det ju lite kallt mellan varven också under de partier där det var mera parstakning och vind och snö.
Men det var först på tisdagkväll när jag hade kommit hem och kunder börja slappna av som förkylningen började ta fart. På onsdag vaknade jag ock kände mig halvokej, men vart efter timmarna gick märkte jag att det gick mot fel håll och på kvällen hade jag fått stegring.
Tvingade iväg mig till jobbet på torsdagsmorgon ändå. Det kändes ändå ganska bra och jag är ju inte någon som stannar hemma bara för lite halsont.
Men mot slutet av dagen började jag nog känna mig lite trött och när jag sen kom hem på eftermiddagen och testade febern visade termometern 38,6°C. Så nu har jag vilat och aritt det lugnt en stund. Febern börjar gå neråt med halsen märker jag nog av ännu.
Ska försöka arbeta imorgon ändå. Sen är det helg. Skulle bli så jobbigt att behöva sjukanmäla mig då jag ändå bara är vikarie. Och en dag till ska jag väl orka. Sen ska jag vila på riktigt i helgen. Har varit tvungen att lämna bort både gårdagens och dagens fotbollsträningar.

Åtminstone orkade ju febern vänta till efter Vasaloppet. Tacksam är jag för det. Värre var det för pappa som blev sjuk veckan före istället och tvingades kasta in handduken och kunde inte starta i år.

Jag hade ju lite förgat fundera på att skida Seljesloppet på söndag, men det ser nog ut som att jag får skrinlägga det. Nittio kilometer skulle jag vilja ha på skidor ännu iår. Då skulle jag komma upp till 1000 km vilket var mitt mål före Vasaloppet. Nu hann jag ju inte skida så mycket före själva loppet, så nu får jag försöka komma upp till det under hela vintern istället. Någon stor mängd kilometrar blev det inte, men jag får försöka träna mera till nästa år istället.

Nästa söndag åker jag till Turkiet två veckor. Mitt livs första södernresa. Där har jag mest tänkt vila. Jag hade inte riktigt någon ordentligt bilsäsong förra året, då vinter- och barmarkssäsongen avlöste varandra under året.
Så jag tror Turkiet blir en bra sådan tid i år. Sen kommer jag hem 3 april och då räknar jag med att på riktigt kunna börja barmarkssäsongen. Cykling kommer att bli min nya sport det här året. Jag smygstartade lite redan förra året, men det är nu till sommaren som det ska upp till bevis.

Vasaloppet

Jag kom mig till start och jag tog mig i mål. Bättre före än förra året men betydligt sämre spår. Och det var nog också ganska stor skillnad mellan att starta i startled 4 som jag gjorde i år och startled fyra som jag startade i ifjol. Det tog 10 minuter längre att ta mig till Smågan i år.

Jag kom i mål på en tre minuter snabbare tid än ifjol, men själva skidåkningen gick sämre. 

Dessutom skidade jag inte med någon okänd Roland iår som såg till att jag höll farten uppe. Jag blev inte lika slut iår heller, men tröttnade på att skida i så dåliga spår och så fanns det så många människor som tvillade i vägen mest hela tiden.

Egentligen borde jag väl inte vara missnöjd. Det gick ju inte jättedåligt. Men jag vet att jag kunde ha presterat bättrat. Och det som grämer mig mest är att jag missade medaljtiden med 2 minuter och 1 sekunder. Det är ju typ 1,5 sekunder på kilometer och jag vet tusen ställen där jag kunde ha tjänat in dem.

Och sist och slutligen är jag ju bara tacksam att jag har en kropp som fungerar och har fått vara frisk och som klarar av att röra på sig. Det är inte alla som har det och det är inte något man ska ta förgivet.

Och här följer årets actionbild och målgången. Och förstås var det en massa män som tvillade före på upploppet också. Annars skulle jag nog ha plockat några sekunder till.