Riktig säsongsdebut

Jag har som sagt inte sprungit så mycket det här året. De 12 första veckorna sprang jag tre kilometer. Sammanlagt. 

Efter min träningspaus har jag sprungit 5 kilometer fyra gånger. Halvskralt det också. Och så drömmer jag ju ännu lite om maraton i början av juni. Haha. 

Så jag kom fram till att jag borde testa hur det ligger till med formen egentligen. Så idag for jag ut på en 12 kilometerslinga. Kanske den långsammaste sådana någonsin. Men åtminstone njöt jag av vädret. Sen var ju inte meningen att springa snabbt heller, utan mest att börja vänja benen vid löpning igen. I början gick det ganska trögt, men vartefter började det gå lättare. Och konditionen finns nog där, men benen borde få en ordentlig mängd kilometrar i sig för att klara en så pass stor påfrestning som 42 km ändå är. 

Nybörjarglädjen

En av de roligaste sakerna med att börja en ny sport och vara nybörjare är att man ganska fort börjar se framsteg och slå nya rekord. För i början krävs det inte så mycket för att bli bättre. Och redan idag tyckte jag att jag började få mera känsla i cyklingen genom att cykla med skor jag klickar fast. Och så var ju det här bara andra gången. 

Efter att ha sprungit maraton och skidat Vasaloppet är det väldigt svårt att komma upp till längsta sträcka under en träning. Men när det gäller landsvägscykling så har jag där tänkt slå nya rekord flera gånger ännu i sommar. 

Skogslänk

Igår skrev jag att jag beslutat att det inte blir något Stockholm maraton iår. Fast innerst inne lever nog drömmen kvar ändå. Även fast det knappast blir av. 

Hur som helst var jag ute på min första riktiga vårlänk idag på förmiddagen på ett av de bästa ställena att springa. Fäbodaskogen. Det är som att det alltid går lite lättare där. 

Landsvägssäsongen inledd

Jag har väckt upp racern från vinterdvalan. Jag tror den ska heta oLIVia.

 Väljar man rätt vägar är de så pass sandfria att det gårbra att cykla. Det blev en drygt 30 kilometers länk som inledning. Imorgon ska jag försöka hinna på en länk före kvällsskiftet också. 

Jag börjar också inse och acceptera att det nog inte blir något Stockholm marathon för mig i år. Jag kommer inte att hinna träna både för det och Vättern rundan, och den här gången prioriterar jag Vättern. 

Istället har jag hunnit börja fundera på att fara och springa Helsingfors City Marathon och/eller Oslo Marathon istället. De skulle vara i augusti och september. Det skulle passa min tidtabell bättre. 

Come back

Efter drygt en månads paus från fotbollen var dags igen ikväll. En träning medmycket tempohöjningar fick Pulsen att pumpa högre än kanske någonsin det jär året, men andningen fungerade bra och det var så skön känsla att systemet fungerade. Det var tungt, men samtidigt gick det så lätt. Jag känner redan att den träningsfria perioden har gjort gott. Med några veckor träning nu ska jag snart vara tillbaka. Starkare ännågonsin. 

Cykelsäsongen närmar sig

Igår köpte jag som sakt cykelskor. Var sen på kvällen till Purmo och böt pedaler på cykeln och väckte upp den från sin vinterdvala och förberedde den på att det snart är dags. 

Idag på förmiddagen var jag ute med pappas hybrid och rekognoserade vägarna. De var förvånansvärt bra i skick men lite väl mycket sand på vissa ställen ännu. Men snart ska det nog gå att börja cykla på riktigt. 

Kontrasternas skönhet

I lördags simmade jag i Medelhavet. I söndags for jag ut och skida. 

I fredags sprang jag i en ärmlös topp. Igår tog jag på mig långkalsongerna igen. 

Idag var jag på en ny skidlänk. Men jag inser nog att säsongen går mot sitt slut. Så på eftermiddagen var jag och köpte nya cykelskor och pedaler. 

Det är ett paradigmskifte på gång. Och övergångar kan också vara vackra.