Vuxenhetens frihet

Flera gånger har jag tänkt tillbaka på barnomstiden och tonårstiden med viss avund. För även om det inte heller alltid var en dans på rosor, så nog var det ändå en ganska skön tid med ganska lite ansvar, på sitt sätt. Att inte alls oroa sig för framtiden och planera desto mera. För allt flöt ju på ändå. Och oftast blev det bra. Och blev det inte bra så ordnade det sig på något underligt sätt ändå. 

Nu är det mycket mera som ska planeras och tas ansvar för. Och även om jag ännu lever i tron om att det nog ändå alltid kommer att ordna sig till slut, så är jag väl medveten om att det är lite mera omständigt nu än då jag var yngre. 

Men nog ger ju vuxenheten en lite mera frihet också. Som t.ex. att kunna välja att baka en krispig blåbärs paj lite före tio en söndagkväll om det är just det man vill ha. 

Eller att göra lite julstjärnor lika sent en vanlig tisdag när man kommer hem från simhallen. 

För övrigt fortsatte jag kämpa och kriga med crawlinget idag. 

Skam den som ger sig

Jag är dålig på att crawla. När jag var 12 och blev simmagister i simskolan, valde jag att lära mig fjärilsim som tredje simsätt istället för crawl för jag fick det inte att fungera och gav det aldrig riktigt ens någon ärlig chans.
Under årens lopp har jag nu som då tänkt att jag nog borde lära mig, för jag tycker ju om att simma. Men efter några längder nu som då i simhallen så ger jag upp ganska fort då jag inte fått andningen att fungera som jag vill.

Men på något underligt sätt har jag tydligen inte slutat att försöka, för nu som då kommer jag på mig själv att ta några längder crawl också om jag är på rätt humör. Med blandade resultat dock.

När jag började med öppet vatten simning i somras fick jag lite ny motivation, även om det många gånger blev väldigt korta partier crawl, just på grund av att jag inte fick andningen att fungera..

Men nu det två senaste gångerna jag varit i simhallen så har jag börjat få in tekniken lite bättre. Så jag provade att simma varannan 50 meter crawl och varannan bröstsim och det har faktiskt flutit på ganska bra. Visst finns det rum med massor med förbättring, men plötsligt känns det inte helt hopplöst mera.
Och sist kändes det till och med så bra att jag simmade en kilometer längre än vad jag egentligen tänkt.

Ännu finns det hopp.

Säsongsbyte

Kölden har kommit men snön lyser med sin frånvaro. Men däremot går snökanonen vid Larsmo het, så inom en riktigt snar framtid tror jag det komet att finnas skidspår där.
Jag är redo.

I lördags var jag ute på min sista landsvägstur för det här året med cykeln. För efteråt tvättade jag iaf den och putsade upp och oljade in kedjan och lät cykeln gå i ide. Förhoppningsvis är den full av energi när sen är dags att vecka upp den till våren igen.

Rullskidorna har inte blivit så flitigt använda i år. Ja, inte i år heller. Men nu är det hur som helst tvättade och satta för vinterförvaring de också. Nu är det skidåkning, löpning, simning och styrka som gäller framöver.

Imorgon inleder vi också den sista veckan av den första perioden av skolåret.  Ännu ska vitsord ges och några förhör rättas, men tänk att en tredjedel av skolåret redan har gått. Det var ju just som vi började i mitten av augusti.

Men för att klara av november som har börjat helt över förväntan, men som brukar vara en tung och mörk månad, så har jag inlett Friday Cake November. Första fredagen avklarad.

Krafterna återvänder

Jag var och drog på mig en förkylning i början av förra veckan. Sju hela dagar vilade jag och gjorde inget ansträngande alls. Det var fruktansvärt tråkigt. Men samtidigt var det väl bra att bara kunna vila. Och jag anser mig ha klarat det ganska bra.

Men nu börjar jag sakta på igen. Och vilken skön känsla det var att fara till simhallen igår. Och lite muskelträning idag kändes nog bra. det också. Muskelträning är något som jag annars försummar. Borde bli bättre på det. Men det är så lätt att fortsätta i gamla banor och bara springa istället. Kanske det är åldern.
Men i fredags blev jag tvungen att visa ID då jag skulle köpa en flaska minttu, som jag tänkte för eventuella framtida behov av varm choklad i höst och i vinter. Så det fick mig att känna mig lite yngre än vad jag egentligen är.

November har börjat. Den som ofta brukar känna som den längsta månaden. Men oktober gick väldigt smärtfritt. Det soliga vädret bidrog säkert en hel del. Så därför vågar jag tro att november kommer att gå över förväntan också.
För hösten har hittills flutit på ganska bra tycker jag.
Och man kan ju försöka bjuda till lite själv också för att pigga upp denna annars ganska mörka månad.

Och nu har också den första snön kommit vilket gör att jag snart vågar börjar hoppas på en skidsäsong. Väldigt lite snö dock, men ack så naggande god.

Funderingar om nästa års idrottsutmaningar.

Nu har vi redan hunnit med mer än halva höstterminen, vi har hunnit ha höstlov och jag har precis hunnit få höstens förhoppningsvis ändå förkylning. Hittills har den varit snäll och jag hoppas att den inte blir långvarig. 

Detta var också dagen då vinterns första snöfall inträffade. Inte många minuter och säkert var det många som missade det, men det visar ändå att vintern är på kommande.

Löpsäsongen blev ju som sagt kort men intensiv det här året. På åtta dagar hann den både starta och ta slut. Nu är det skidningen som är nästa.

På mejlen har jag också börjat få påminnelser om diverse lopp i olika grenar för nästa år. 

Och jag har sådär smått börja fundera på vilka lopp som kommer att bli nästa års äventyr.

På skidfronten är jag anmäld till Vasaloppet och har nog tänkt åka både Fäbodaloppet och Botniavasan om jag får vara frisk och det passar in med övrigt program. Dyker det upp något annat lopp sådär lämpligt så är ju inte det någon omöjlighet heller.

Sen är jag anmäld till Vätternrundan också. Man ska väl inte ge upp efter en gång. Nu har jag ju en tid att försöka slå.

Sen har jag lite i tankarna att göra en till klassiker. Så det skulle förutsätta att jag åker till Vansbro nästa år igen. Inget är bestämt ännu, men det var ju egentligen bara därför jag for på Lidingölppet iår fast jag sprungit maraton veckan innan, utifall att jag skulle vilja göra en klassiker nästa år.

Och sen skulle det nog vara roligt att få in något maraton också. Men det jag har funderat på passar inte optimalt in i mitt arbetsschema. 

Och kanske jag till och med skulle springa mitt livs första halvmaraton också.

Och lite skulle jag vilja prova på triathlon också. Men jag vet inte om jag vågar.

Gåvor från ovan

Ikväll tackar jag Gud för Skype. Och för vänner på andra sidan jorden som ger över 3 timmar av sin dyrbara tid en alldeles vanlig torsdag. Vänner som orkar lyssna och prata. Det om något är en rikedom. 

Lokal service

När jag startade bilen och skulle börja köra hem från flygfältet i söndags kändes det för ett kort ögonblick som attbromsarna lämnat på lite. Men sen när jag började köra var det inget jag märkte av. Under veckan har jag ibland funderat att är det något som inte är som det ska med bilen nu eller inbillar jag mig bara, men det har ju nog gått att köra smärtfritt ändå. 

Tills igår när jag körde hem från jobbet. Då började de låta ordentligt när jag bromsade och då insåg jag att något nog inte stod rätt till. Och det blev värre för varje inbromsning. Och när jag senare mot kvällen skulle köra mot Purmo så var jag nog rädd att jag skulle lämna och stå i någon korsning. Bromsproblemen fortsatte men jag kom mig ända fram till mitt barndomshem. Men när jag bromsade in på gården så låste sig ena bakhjulet helt. Tack och lov så var det inte längs vägen. 

Första delmålet avklarat. Jag hade tagit mig till Purmo. Men jag skulle ju därifrån någongång också. Så jag hade ju fortfarande ett problem. Så då gjorde jag som kanske många andra kvinnor också gör om de har möjlighet, jag rådfrågade pappa (läs: lade över problemet på honom). Och efter en snabb titt blev det konstaterat att den behöver på service. 

Som tur är finns det en bilmekaniker bara en dryg kilometer bort. Det är långt nog med en bil som man helst inte borde bromsa alls med, för då låser sig ena hjulet. 

Så med lite utmaningar kom sig bilen dit på fredagkvällen. 

Det blev en lång genomgång av varför bilen var på service. För det som jag egentligen ville skriva var att idag på lördagkväll fick vi hämta hem den. 

Då hade den fått nya bromsklossar för den ena var tydligen så nött att den klämdes fast när man bromsade och inte for tillbaka sen. Klossarna hade mekanikern inte där hemma så han hade varit efter dem till stan och sedan bytt dem. Och allt det här blev fixat på en lördag. Till ett totalpris på 50€. 

Det kallar jag bra service.