Då man inte borde blogga

Och maratononsdagen följdes av en lång, men inte fullt så tung torsdag. Två prov till avklarade. Bara ett kvar imorgon nu. Sen är det bara tre buntar att rätta.
Och idag fanns det en hel del choklad i lärarrummet som Sverigegästerna lämnat efter sig. Sådant är bra för långa dagar. Speciellt om de infinner sig i slutet av veckan och det kommer ännu bättre till pass när det lider mot slutet av perioden.

Och morgondagens prov är färdigt gjort nu också. Nu är det bara morgondagen lektioner som återstår. Så jag borde ju inte sitta här och skriva. Men kreativa pauser ska man väl inte underskatta. Hann ut på en skidtur nu på kvällen. Igår orkade jag ingenting alls. Stupade typ i säng, vilket egentligen var ganska skönt. Vet inte riktigt hur mycket vila jag behöver efter ett långlopp. Men kände mig lite allmänt trött igår. Vilket säkert till viss del beror på söndagens lopp, men minst lika mycket på mera arbete och kortare nätter den här veckan. Plus att jag kanske inte ätit så kvalitativt heller.
Men det har gått tungt att skida den här veckan. Vet inte om det varit fel på föret eller flickan. Tidigare i vinter tycker jag att kilometrarna kommit ganska lätt. Men har inte behövt kämpa så mycket före dem. Men både i måndags och idag har de inte kommit gratis. Nu börjar det känna som det var att skida i fjol. Men det är väl bara att nöta på.

Och nu har jag fått mina nya skidstavar. Leveransen var snabb. Tillräckligt snabb. För jag beställde dem på söndagkväll och de kom fram idag torsdag. Bra så. Nästa lopp är ju på söndag och ifall de inte kommit fram före det vat jag inte riktigt vad jag skulle ha gjort.
Jag bröt ju som sagt ena staven i Vörå i söndags. Karriärens och livets första, men förhoppningsvis sista stavbrott. En erfarenhet rikare. Även om det också gjorde mig fattigare.

Maratononsdag

Det har varit en maratononsdag. Började jobba tidigt, för att hålla på länge med möte efteråt för att komma hem och fortsätta jobba. Tiden före periodbyte brukar kunna vara intensiv. Men det börjar snart vara på bättre sidan.

Tack och lov fanns det åtminstone några chokladbitar från gårdagen kvar då jag kom hem. Det och en kaffe latte och lite vila var bra första hjälp, för att småningom orka göra lite mat. Och när jag väl hade ätit lite började huvudet småningom fungera någorlunda igen.
Nu är båda morgondagens prov gjorda, så även det börjar vara på bättre sidan. Då är det bara lite lektionsplanering kvar.

Men även om det är mycket nu, är jag så tacksam att jag kan hantera det så mycket bättre nu än under min första tid som lärare. Man lär sig av erfarenhet.

Crawlteknik

Med tanke på hur lite och sällan jag simmar så är jag lite förvånad över hur ofta jag ändå skriver om det. 

För simning utgör ju verkligen inte någon stor del av mitt liv. 

Men med mycket möda och många frustrationer och många låååånga pauser däremellan så har det äntligen börjat gå bättre.

Och egentligen är det ju inte tekniken som varit det stora problemet utan andningen. Och det är svårt att simma någon längre tid utan att andas. 

Men även den börjar fungera någorlunda nu. 

Men nu har jag tänkt göra slag i saken och ta ännu några kliv upp, så jag har anmält mig till en simkurs i crawlteknik.  Och ikväll har jag varit på det första tillfället. Och det var jättekul. Så mycket roligare än då man bara simmar på för sig själv. Och så tacksamt att ha någon som säger hur man egentligen borde göra och kan ge tips och tillrättavisa vid behov. 

Så under 8 lördagar (fast troligtvis kommer jag att miss två) så ska jag försöka ta mitt crawlande till nya höjder. 

Så kanske jag borde prova på vansbrosimningen i sommar igen, för att se om det gett något resultat. 

Och må kvällens kurstillfälle nu ha varit en bra genomkörare för botniavasan i morgon.  

Slutspurten börjar

Man vet har det har varit en varm vinter då den en dag råkar vara -5 grader och man tycker det är kallt att skida. 

Men det är bara att fortsätta ändå. Idag är det exakt en månad till Vasaloppet. Det är nu slutspurten med träningen börjar. Och hittills ligger jag före tidtabellen. Kom upp till 900 km ikväll. Det hade jag inte ens när jag ställde mig i startledet på Vasaloppet ifjol. Så nu är det bara resten kvar. 

Slutspurten börjar också i skolan nu när periodsbytet närmar sig. Det kommer att bli tre intensiva veckor framöver nu. Sen är det sportlov. 

Så följande vecka kommer det nog att bli mindre träning. Men det ska ju också vara lite kallare då så tajmingen passar väl egentligen ganska bra. 

Jag fortsätter skida på

Den sista januari kom jag upp till 800 skidkilometrar den här vintern. Det tror jag inte hänt i januari tidigare. Om det går bra kommer jag att komma upp i 900 km imorgon.
Efter det väntar två intensiva veckor så jag vet inte om jag kommer att hinna skida så mycket, men vad det gäller kilometrar så går det ganska bra nu.
Då det gäller kvalitativa kilometrar kan saken diskuteras. Mest skidar jag bara på, utan några genomtänkta inlag av intervaller, parstakning eller så vidare.

Eller mest parstakar jag ju hela tiden. Mest för att jag inte orkar valla och delvis för att det är möjligt, för det spår där jag skidar för det mesta så finns det inte några stora backar, så jag orkar parstake mig uppför alla bara det är någorlunda bra skidföre. Och det är ju parstakning som Vasaloppet mest kommer att handla om, så det är ju egentligen ingen dålig sak. Men någon noga genomtänkt träning är det verkligen inte. Jag morrar bara på.

Ifjol hade jag drygt 800 kilometer sammanlagt då jag begav mig iväg till Vasaloppet i början av mars. Det har jag överskridit redan nu när det är fyra veckor kvar.
Hur det blir med seedningslopp och sånt får vi se. Snön har ju inte direkt lyst med några stora mängder, och arrangörerna för långloppet har nog fått fundera både en och två gånger hur det ska gå ihop. Men det verkar som att det två långloppet här i trakten ska kunnas skida iallafall, även om det blir på lite annat sätt än vad man hoppats.

Välkommen februari

Januari avslutades med både en tur till skidspåret och simhallen. Skönt så. Det är lite lugnare på jobbet den här veckan, så det räcker lite mera tid över på kvällarna vilket är väldigt tacksamt.
Så idag blev det också en tur till skidspåret, även om det inte blev en lika lång länk. Men ett bra sätt att välkomna februari.

Jag vet inte hur formen är för tillfället. Jag tycker att jag orkar ganska bra, men tror inte att jag riktigt har någon snabbhet. Har inte riktigt kommit mig för det där med intervallträning. Bara det som kommer naturligt under fotbollsträningarna.
Men samtidigt orkar jag inte riktigt bry mig. Jag är ju bara en glad, kanske lite mera seriös motionär, så jag tänker inte så mycket på att toppa formen till olika lopp, utan hoppas mest bara att jag skulle få hållas frisk.

Hur som helst går dagarna ganska snabbt. Följande tre veckor kommer att bli ganska intensiva. Sen är det sportlov. Och då är det redan mars.

Januari

Januari du utmanade både mig och min bil på sätt som jag inte hade förväntat mig. Men vi kom båda igenom starkare. Inte minst bilen. 

Januari bjöd på många fina solupp- och nedgångar. Och började ge hopp om en vår och sommar i år igen. 

Och januari var en bra skidmånad. Ganska många långlänkar hann det bli. Och många varv har jag hunnit snurra på främst i Vestersundsby. Idag avslutar vi januari och jag spräckte 800km gränsen. Vet inte om det hänt redan i januari förut. Någonsin. 

Och inte att förglömma stickade jag färdigt min tröja. 

Min första tröja stickade jag för 20 år sedan. Då gick jag i åk 6 och hade fått färdigt mina sockor och behövde ett nytt projekt. Igår fäste jag de sista trådarna på min andra tröja. 

Må det inte ta 20 år igen till nästa. 

Nu fortsätter vi framåt. 

Tack och förlåt!