Vilan har börjat

Den första lediga dagen. Jag sov till halv tio. Såå skönt. Jag drack kaffe i lugn och ro. Sedan for jag till Vasa för att hälsa på en god vän som jag träffar alldeles för sällan. Tänk vad skönt att kunna och ha tid med det en alldeles vanlig måndag. Eller det är väl inte en vanlig måndag. Det är en sommarlovsmåndag. Och det vågar jag skriva fast jag till lust och leda har fått höra allt det där om lärarnas sommarlov. Men den diskussionen tänker jag inte ta upp här. Helst går jag inte in i den diskussionen över huvudtaget.

För nu ska jag fortsätta att vila och sova. Har fortfarande en hel del vila att ta igen. Och på onsdag lovar de bra väder, så då ska jag försöka bege mig ut på en längre cykellänk. Det börjar vara tid för det. Det är bara 12 dagar kvar till Vätternrundan nu.

Såhär såg jag ut när jag gick till Pavis i lördags på lärarnas skolavslutning. God mat och en skön kväll. Jag tycker om att ha arbetskamrater.

Nästan sommar...

Nu är det väldigt nära. Ett helt skolår är så gott som slut, och mitt första riktiga sommarlov som lärare är nu närmare än någonsin.
Så vad gör det egentligen fast termometern visade +2°C i morse när jag körde till skolan och det kom ner snöblandat regn i kombination med stark nordlig vind och 2 juni.
Visst längtar jag till varma soliga dagar, men sist och slutligen är vädret en ganska oväsentlig del i mitt liv. Det finns det som kämpar med svåra saker på riktigt.

Så just nu känner jag mest bara tacksamhet. För det här året. För alla utmaningar, eller kanske mera för känslan efter att jag tagit mig igenom dem. För erfarenheter rikare jag är. För de bästa kollegorna. För eleverna. De har ständigt tvingat mig till skälvutvärdering.

Så nu tar jag riktigt snart sommarlov. Till att börja med ska jag sova lite längre på morgnarna och sedan under två veckor ska jag panikcykla tills Vätternrundan är över. Jag har ju redan konstaterat att jag inte kommer att vara lika förberedd som senast, men nog har jag tänkt ta mig runt ändå bara inga större incidenter inträffar.

Löphelg

Vintern var lång i år. Det är just och just att man vågar tro att den är slut ännu. Men det ledde till att det kom ganska många kilometrar i skidspåret. Det ledde också till att både löp- och cykelsäsongen startade rekordcent. Tanken var ju nog att springa lite under vintern också. Men det blev ju inte riktigt av. Och jag visste ju att det fanns en stor chans att det skulle bli just så.

Cykelsäsongen går fortfarande ganska trögt. Det är nu bara drygt 2,5 vecka till Vätternrundan och jag har just och just börjat träningen. Jag hoppas och tror hårt på två riktigt bra träningsveckor framöver nog. Men hur det ska gå till vet jag inte riktigt.

Löpsäsongen har dock startat bra. Den startade som sagt sent, men när jag väl kom igång så tycker jag att det har gått bra. Mycket har jag nog Team Nordic Trail att tacka för det. Skulle nog inte ha fått lika bra start om det inte vore för deras ledda pass mellan varven. Och nu när motivationen är uppe så är det roligt att fara ut själv på en runda också.

Och helgens löpsaldo blev faktiskt riktigt bra. Det var för regnigt för att cykla. Jobbigt med vatten och lera som sprättar och en cykel som måste rengöras efteråt. Där för sparar jag gärna cyklandet till soliga vindstilla dagar, medan man kan springa nästan när som helst. Dessutom lyckades jag vänta ut regnet båda dagarna så båda lördag och söndag blev det riktigt njutbart.

På lördag blev det att prova en ny runda. Eller början var väl bekant, men har aldrig sprungit till slutet av stigen förut. Startade vid Lillsand och tog vägen förbi Reijos stuga för att sedan springa ut till Svedja och sedan delvis ta en annan väg tillbaka. Klockan visade på 16 km då jag kom tillbaka.
På söndag blev det en nästan likadana länk. Ginade kanske lite mera, för klockan visade bara drygt 15 km den här gången fast jag sprang nästan samma sträcka. Tänkte att jag skulle nog passa på och spräcka 20 km den här gången så jag for ut på en runda till.

Förra året blev det inte mycket löpning överhuvudtaget. Det var egentligen bara i september som jag sprang mycket. Därför är det så skönt att ha kommit bra igång i år. Jag hoppas att motivationen och löpglädjen håller i sig.
Har inget lopp inplanerat ännu. Några jag funderar på, men inget som är definitivt. Så vi ska se hur det blir. Till dess springer jag vidare.

När maj lider mot sitt slut.

Igår gick jag och lade mig ett ett relativt städat hem. Det är länge sedan det har hänt. Majmånad är alltid en intensiv månad för lärare, så städning är nog en av de saker som inte prioriterats väldigt högt. Men nog var det skönt att få ha lite mera ordning runt omkring sig. Jag är inte perfektionist och nog kan jag hantera mer eller mindre kaos också. Men faktum kvarstår att nog trivs jag bättre om det är någorlunda ordning runtomkring.
Och nog är det skönt att det snart blir lite ledigt. Då jag skulle göra mat igår hittade jag en plåt med klyftpotatis i ugnen. Är inte säker på om jag gjort mat någon gång men glömt bort att ta, eller om jag ätit och inte orkat allt och av någon konstig orsak lagt tillbaka plåten i ugnen. ?? Tydligen har koncentrationen inte räckt till hela dagen alla dagar.

Så den regninga gårdagen passade faktiskt riktigt bra in i mitt schema. Sova länge. Jag brukar inte göra det. Speciellt inte på våren. Men nu behövdes det. Sen fick jag bar aga och pynta på hela dagen. Tork lite damm, sortera papper och sen ta paus. Dammsuga och sy fast en knapp på en skjorta som hade kommit loss kanske i februari. Paus. Se det sista avsnittet av skam och sticka färdigt en vante. Paus. Städa upp lite i bokhyllan och sortera mera saker. Hänga upp tvätten och ja, fortsätta på det viset mest hela dagen, för att till sist när klockan var närmare åtta på kvällen fara ut på en länk i favoritskogen.

Två härliga timmar i en ganska tom skog. Folk har tydligen bättre saker för sig sent en lördagskväll. Märkligt. Jättefrisk luft efter regn mest hela dagen. Skönt avslut på dagen. Väl behövligt.

Slutspurten

Och en av de intensivaste tiderna på skolåret har nu börjat. Det är mycket som ska planeras, rättas och skrivas. Det har blivit många sena kvällar. 

Men samtidigt tycker jag att det ändå går ganska smidigt. Tänk att det går runt och även fast det är mycket på gång känner jag att jag har kontroll. Åtminstone så pass mycket som jag behöver. Resten ordnar sig nog på ett eller annat sätt iallafall. 

En märklig månad

Maj är lite förunderlig. Solig och vacker men ganska iskall. Och väntar jag ju på värmen. Men samtidigt är det ju ganska skönt löpväder så här också trots den kalla nordliga vinden. 

Och på något sätt är jag ganska nöjd över det kyliga majvädret fast det kommer lite snö mellan varven. Det gör att jag ganska nöjd kan sitta och arbeta inomhus. För det är nu slutspurten av terminen börjar. Och jag känner mig redo. 

Men nog väntar jag ju ändå på värmen. Jag borde ju absolut börja cykla snart. Det är ju bara drygt en månad till Vätternrundan och jag har inte varit på en enda cykeltur i år ännu. 

Igår var jag och se på en fotbollsmatch vi västra plan. Då matchen slutade visade termometern -3 grader.Fotbollsvädret är härligt i Finland. 

 

Trail

Jag har nog blivit lite biten av att springa i skogen. Har ju alltid tyckt om naturen, men nu har jag hittat ny glöd och motivation.

Fredags var det varmt. Jag häda tänkt försökt utnyttja det våriga vädret och springa långt. Men det gick tungt. Så jag sprang ganska kort. Och väldigt väldigt sakta. Ibland gick jag även lite emellan. Och jag tillåter mig det. Att ta det lugnt om det är så det känns. Att fokusera på att njuta istället för att samla kilometrar.
Och jag njöt. Plus 15 grader. Fåglar som kvittrar. En doft av skog som jag inte känt tidigare i år. En doft och känsla av vår helt enkelt.

Idag hade jag tänkt fara på ett 1,5 timmes paus med tet:arna. Men sen fick jag reda på att en del skulle starta redan en timme tidigare. Så efter lite funderande så bestämde jag mig att joina dem. Om benen kändes trötta kunde jag ju alltid vända om, eller nöja mig med en lite kortare runda.

Så jag åkte ut till. Först var vi ett glatt gäng på 5 personer som sprang den första timmen. Efter det for vi tillbaka till starten för att ta upp gänget som kom till kl 10. Vi sprang en 1,5 timme till. I skog. På stranden. På klipporna.
Efter det for de flesta hem. Sen fortsatte vi fem som startade kl 9  med en förstärkning på en till att springa. Jag och Idas sprang en halvtimme till. Resten fortsatte. De tre hårdaste hade som mål att springa 40 km idag. Jag lufter på hatten för dem. Själv var jag nöjd med att få fara hem på lunch efter tre timmars löpning. Det blir inte många så långa löppass per år. Förutom de två loppen jag deltog i fjol, tror jag att jag kom upp i tre timmar en gång.
Men nu är benen trötta. Efter morgondagens fotbollsmatch, ska de nog få vila ett tag.

Men nog är det skönt att träna på morgonen. Nu har jag fått ta det lugnt resten av dagen. För inte är det ju helt fel att sitta i soffan och se ett avsnitt av skam och äta blåbärspaj heller.

Och få se om jag klarar en 5-dagars arbetsvecka nu, efter 4 4-dagars arbetsveckor på raken.
Vi ska hoppas det.