Ute på vägarna igen

Efter en nästan två veckors paus blev drt blev två cykelturer i helgen. En på fredag och en på lördag. 

På fredag tyckte jag det gick lätt och att jag kunde cykla ganska fort. Ända tills jag vände om och konstaterade att jag tydligen haft mera medvind än jag trott. För då gick det plötsligt tungt. Och det blev kallt. Vinden var inte alls varm och före jag var hemma hann jag bli ganska frusen. 

På lördag vill jag undvika dessa problem. Så jag hade sökt fram min marinullsundrrtröja och började med motvind även om det var ganska lugnt den dagen. Och det blev en ganska behaglig cykeltur. Nu i efterhand konstaterar jag att jag borde ha farit längre. 

Småningom börjar de lova lite varmare väder hitåt, så då börjar det förhoppningsvis komma fler kilometrar på kontot. 

Lite fotboll och krampande vader

Jag hade säsongsöppning då det gällde fotboll idag. Fotbollsträningar har jag ju varit på men idag var det första träningsmatchen. Jag vet inte om jag börjar bli gammal, eller om benen inte är vana att springa, speciellt inte att dra rusher eller om det bara var för att jag inte var van med underlaget, men det tog inte längre än till början av andra halvlek före vaderna började krampa. 

Kom igen alltså. Jag har haft kramp på en match ifjol. Då var det första matchen för säsongen. Jag hade sprungit massor. Många rusher. Och så hade vi redan spelat över 80 minuter när det kom. 

Nåja. Det är ännu en tid före säsongen börjar på riktigt. Vi ska hoppas jag hinner träna upp benen till det. 

Så nu sitter jag här med vader som luktar icepower. Det känns nog helt okej ändå. 

Och iallafall gick ju simningen bra igår. 

Tillbaka i bassängen

Det har inte blivit mycket simning iår. Egentligen utan orsak, men mest kanske för att jag prioriterade skidningen under vintern och sen var bortrest mycket i mars. 

Men idag var jag tillbaka i bassängen. Jag brukar typ aldrig crawl. För jag kan typ inte. Jag brukar inte få andningen att fungera så jag brukar vara helt slut efter typ 25 meter. Så har det varit i flera år och därför brukar jag alltid bara simma bröstsim. 

Har många gånger tänkt att jag borde lära mig, för det går ju mycket fortare. Men även om andningen.ibland fungerar lite bättre har den aldrig vara bra och jag har aldrig kunnat simma avslappnat alla de gånger då jag provat mig på crawlen. 

Många gånger brukar jag inte ens försöka. Speciellt inte om det är många andra på samma bana. 

Men idag gjorde jag ett nytt försök. Jag vet inte om jag var modig eller envis. Jag hade superlåga förväntningar för jag har ju typ inte simmat alls iår. Men jag började faktiskt med crawl idag. Och idag var det annorlunda. Jag lyckades få andningen att fungera någorlunda. Jag var inte helt slut när jag kom till andra sidan. Så jag fortsatte. Det var ingen skönsimning men det löpte på ganska bra. Så jag crawlade de första 500 metrarna. Senare under passet blev det sammanlagt 300 meter till och det gick. Fortfarande massor att förbättra när det gäller teknik, men det är så skönt att ha fått en början. 

I och med att jag funderar på att prova mig på triathlon i framtiden så är det ju av ganska stor betydelse att kunna crawla. 

Plötsligt känns det inte omöjligt längre. 

Och imorse halvt spontant, beställde jag efter en våtdräkt. Hittade en på rea. Och jag tror att det kommer att vara betydligt behagligare att simma i öppet vatten med den. Temperaturen vid Vansbro var igår 3,4 och 3,9 grader. 

En dålig rygg

Det råkade bli fyra dagar paus från träning då jag hade gäster och sedan for och arbeta kväll genast efter att de gett sig av. 

Idag började jag med fotbollsträning och hade tänkte fara och cykla sen. Men vid en skottövning på mål så river det till i ryggen då jag drar på ett skott och ryggen har varit halvdålig sedan dess. Inget allvarligt men på något sätt låste den sig så jag tänkte det var bäst att vila resten av dagen. 

Förhoppningsvis är den bättre redan imorgon så jag kan fara ut på en cykelvänlig då. 

Fotboll är en farlig sport. 

Runt mitt köksbord

Jag har haft gäster. I tre dagar och tre nätter har vi bott tre personer i min etta. Och det har varit fint. 

I tre dagar har det alltid varit minst tre personer runt mitt köksbord vid samtliga måltider. Och även fast jag bara haft två riktiga stolar och en pall och vi vid en måltid måste använda mitt nattduksbord som en stol så har det gått bra. För ofta handlar det ju ganska lite om ifall man har plats och mycket oftare om man på riktigt vill. 

Det kommer nog att kännas lite tomt imorgon om ingen oväntad gäst dyker upp till middagen. 

En av dessa två människor jag delat liv med de senaste dagarna har jag inte träffat på tre år. Den andra har jag aldrig träffat förut. Men varje stund har varit rolig och bekväm och vi har suttit på golvet och tittat i kartboken planerat jorden runt resor och kollektiv. Att kunna göra sånt med människor man precis träffat är fint. 

Så även om jag kanske kommer att sitta ensam med min kaffekopp runt köksbordet imorgon kommer jag att se tillbaka på dessa dagar med tacksamhet. 

Det var en gång en från Alaska, en från Österrike och en från Finland som hade tre riktigt trevliga dagar tillsammans. 

Riktig säsongsdebut

Jag har som sagt inte sprungit så mycket det här året. De 12 första veckorna sprang jag tre kilometer. Sammanlagt. 

Efter min träningspaus har jag sprungit 5 kilometer fyra gånger. Halvskralt det också. Och så drömmer jag ju ännu lite om maraton i början av juni. Haha. 

Så jag kom fram till att jag borde testa hur det ligger till med formen egentligen. Så idag for jag ut på en 12 kilometerslinga. Kanske den långsammaste sådana någonsin. Men åtminstone njöt jag av vädret. Sen var ju inte meningen att springa snabbt heller, utan mest att börja vänja benen vid löpning igen. I början gick det ganska trögt, men vartefter började det gå lättare. Och konditionen finns nog där, men benen borde få en ordentlig mängd kilometrar i sig för att klara en så pass stor påfrestning som 42 km ändå är. 

Nybörjarglädjen

En av de roligaste sakerna med att börja en ny sport och vara nybörjare är att man ganska fort börjar se framsteg och slå nya rekord. För i början krävs det inte så mycket för att bli bättre. Och redan idag tyckte jag att jag började få mera känsla i cyklingen genom att cykla med skor jag klickar fast. Och så var ju det här bara andra gången. 

Efter att ha sprungit maraton och skidat Vasaloppet är det väldigt svårt att komma upp till längsta sträcka under en träning. Men när det gäller landsvägscykling så har jag där tänkt slå nya rekord flera gånger ännu i sommar.