Maratonträning

Här i början av sommaren råkade ju vara och anmäla mig till ett maraton. Då kändes det som att det ju är jättelänge till mitten av september och att jag både hinner träna och komma i hur bra form som helst. Nu känns september inte alls särskilt avlägset mera, men fräsningen har det blivit ganska lite av ändå.

Jag har delvis haft lite motivationsbrist då det gäller träning i sommar och samtidigt har jag haft ganska fullt upp med annat. Både fysiskt och psykiskt. I juni sprang jag sammanlagt 16 km. i juli blev det 47. Och med tanke på att jag tänkt springa maraton är det ganska lite.
Jag har ju spelat en del fotboll i sommar dock så där har jag ju sprungit en del, men då det gäller ren löpning har det blivit väldigt lite.

Men nu i augusti har jag försökt skärpa mig lite och rädda det som räddas kan av en kommande maraton form. Så många långlänkar har det inte blivit men antalet löprundor har blivit fler, även om det fortfarande måste slåss om tid med fotbollen. Dessutom jobbar jag ju heltid igen nu.

Och två långa rundor har det blivit också. En för två veckor sedan när jag sprang från stan till Purmo. Det blev knappt 26 km. Och idag kom jG mig iväg i strålande fint höstväder på en runda i Purmos djupa skogar och fick skrapat ihop till 31 km. Och det är skönt att kroppen fungerade bra idag. Visst blev benen trötta och det märks att det inte varit på många långa rundor i år, men annars kändes det bra. Och nu känns det faktiskt som att jag tror jag kan klara ett maraton. För några veckor sedan tvekade jag ju om jag skulle fara alla.

Nu kommer det inte att bli några flera långs länkar före maratonet, utan istället ska jag hoppas att jag får hålla mig frisk och fortsätta försöka nöta på med lite kortare rundor.

Världens bästa fotbollslag

Det är ju alltid roligt att vinna. Men vissa matcher är det lite extra roligt. 

Och dagen vinst var nog en av säsongens bästa. Det blev 3-0 mot serietvåorna efter en fin laginsats. 

Och vilket härligt fotbollslag vi har. Det är så mycket mera än bara fotboll. 

Vilket fint gäng tjejer!

Fyra veckor

Fyra veckor. Det är den tid jag har på mig att komma i form till marathon. När det gäller som tid för marathonträning så känns fyra veckor som en ganska kort tid och det är nu jag börjar fråga mig själv varför jag inte sprungit mera tidigare i sommar.

För bara några dagar sedan började fundera på att inte alls far på något marathon. Igår började jag fundera om jag förutom marathonträning också skulle anmäla mig till Lidingöloppet helgen därpå. Det kan vara tvära kast i amatöridrottarens vardag.
Bara för att jag råkade läsa ett mejl att lidingöloppet kommer att sakna mig och att det fortfarande går att anmäla sig, så kom jag plötsligt på andra tankar.
Att det var ett mejl som de säkert skickade ut åt alla som sprang ifjol men som inte är anmälda i år gör det inte mindre personligt.

Men tyvärr ändrar det ju inte på set faktum att jag varit väldigt osprungen i år.

Säsongsinledning

Bättre försent än aldrig, så idag inledde jag rullskidssäsongen. Strålande solsken och lagom varmt och vinden som blåser i håret. För ja jag hade ingen hjälm idag, för den har lämnat i Purmo sedan förra cykelturen för jag glömde sätta tillbaka den i bakluckan. 

Och det gick förvånansvärt lätt med tanke på att jag inte tränat armarna alls på typ ett halvår. Men nu har jag blåsor i händerna istället. Samma visa varje gång.  Mina händer är inte gjorda för att rullskida. 

Sommarlovets allra sista stund

Imorgon börjar jag arbeta. Jag har förbundit mig att arbeta ett helt år. Det är det längsta avtal jag någonsin haft. Och det känns ändå ganska bra. Nya utmaningar väntar. 

Och den sista helgen har jag försökt ta ut det sista. 

På fredag var jag på sommarens första långlänk. Jag sprang från stan till Purmo. Det blev drygt 25,5 kilometer. Jag hann bli törstig, men annars kändes det förvånansvärt bra. Men jag känner mig nog ändå ganska otränad med tanke på ett eventuellt maraton om fem veckor. Då räcker det inte med en långlänk. Men det är ju några veckor kvar ännu. 

Igårkväll var jag ut på en midnattstravet med cykeln. Det gav lite Vättern flash backs att cykla i mörkret. Men det var rofullt och fint att cykla i lampljus.  Det gav en känsla av att hösten verkligen är på väg, med både mörkare och kyligare väder. 

Och på något sätt känner jag mig redo. 

Allt har sin tid. Och nu är det tid för något nytt. 

Jag tror nog att hösten kommer att bli bra den också. På sitt eget sätt. 

Och nu börjar det vara dags att avsluta den allra sistasommarlovskvällen. Imorgon väntar möten. På tisdag kommer eleverna och sedan ännu mera möten. Och på onsdag börjar väl en någorlunda vanlig arbetsdag. Sen rullar det bara på.  

God natt från Wien

God natt från ett ganska lugnt flygfält i Wien. 

Jag har åkt mycket tåg och hittills lyckats ta mig fram med alla kollektiva färdmedel jag har haft behov av. 

Men nu ska jag försöka lägga mig ner på en bänk och förhoppningsvis sova några timmar. Helst ganska många. 

God natt!

På resande fot

Det känns som att jag är ute och flänger rätt ofta nuförtiden. Och nu befinner jag mig plötsligt på flygfältet i Helsingfors. Igen. Eller jag vet inte om det är rätt ord, för jag åker ju inte alltid här via. Men snart ska jag nog ta det lite lugnare med resandet. Jag ska bara på en tur till Norge först i september. Sen tror jag att jag ska ta en paus. 

Den här gången är det dock inget sportande som tar mig hemifrån, utan jag ska och besöka goda vänner i Österrike.

Österrike var för övrigt ett av de länder som var högs på listan av vilka länder jag helst ville besöka när jag var liten. Nu blir det äntligen av. Typ 25 år senare. 

Nu får jag bara hoppas att resan går smidigt och att ingen klagar på att mitt handbagage är för stort. 

Auf wiedersehen!