Framtiden

Framtiden är ett lite skrämmande ord. Inte för att jag direkt oroar mig för den. Det går ganska bra att ta dagen som den kommer, för jag vet att det kommer att ordna sig på ett eller annat sätt ändå. Jag känner mig tillfredsställd just nu fast jag bara får jobb för ett par dagar åt gången och det egentligen inte finns något löfte om någonting. Men jag vet att det kommer att ordna sig
Men nu är det en tid då de flesta lärartjänster blir ledig anslagna för nästa läsår. Och ansökningar om de ska lämnas in i början av mars. Det är ganska snart. Hur ska jag kunna veta nu vad jag vill göra i augusti och ännu längre fram. Jag vet ju inte ens hur länge jag vill stanna i Finland. Och skulle jag vilja ha ett fast jobb just nu?

Ojoj, alla dessa frågor.

Fäbodaloppet

Nu sitter jag här med min nya mörkrosa ullmaxtröja och ett borttappat örhänge. Det är dagens saldo. Ja, en blåsa på handen fick jag också. Hur ska man hitta ett örhänge som man tappat längs ett 42 kilometers skidspår? Troligtvis föll de då de tog av mig nummerlappen vid mål, så det minskar ju området lite åtminstone. Men att hitta ett silversnöflingeörhänge i lös snö där typ tusen människor har gått är väl kanske inte det lättaste. Men kanske är det värt ett försök. Ibland kan det lyckas.

Men för övrigt har det varit en ganska angenäm dag. Skidningen gick bra. Jag är lite förvånad att man kan komma "tillbaka" så pass enkelt efter ett tolv års tävlingsuppehåll. Tänk att bara två månaders skidåkning kan räcka så pass långt. Jag blev sist och slutligen fyra och fick högst antagligen uppseedat mig lite till för vasaloppet. Jag skulle ha behövt vinna, för då skulle jag ha fått en cykel. Den cykel jag har nu fik jag till födelsedagen då jag fyllde elva. Det blir 20 år sedan i sommar. Det är en ganska lång tid tycker jag. Men den har varit en trogen tjänare i både vått och torrt och köld och värme. Den är nog värd att bli penisionerad snart.
Två veckor kvar till vasaloppet nu. Då är det upp till bevis.

Min nya tröja som jag fick som pris idag.

I väntan

Ännu två timmar tills starten går för damernas skiatlon går i årets skid VM. Jag har redan hunnit städa och pynja på en bra stund. Vad ska man göra de återstående timmarna. Just nu sitter jag bara och ser ut genom fönstret och ser på regnet som far iväg med mitt skidspår. Vintern är lite märklig detta åt. Men åtminstone är det vinter. Samtidigt är det fyra år sedan jag var i Finland en hel vinter sist, så vad vet jag vad som är normalt vinterväder mera. Dessutom spenderades den vintern, som så många andra vintrar i Åbo, som kanske inte heller är känd för sina kalla och snörika vintrar.

Och snart tror jag att jag börjar vara redo att ta ner julstjärnan ur fönstret. Det börjar nästan ha blivit så pass ljust på morgnarna att det börjar bli dags.

Jag tror jag ska läsa lite nu.

Nostalgi

Jag har vikarierat i Sursik de två senaste dagarna. Det i sig själv är nostalgi. Tänk att det är nästan en halv livstid sedan jag gick där.
I morse pratade jag ganska länge med min dåvarande klassföreståndare, som kände igen mig, men inte riktigt kunde placera mig i vilken klass jag gick. Hann också prata med en del andra lärare som jag hade under mina tre år. Jag var lite förvånad hur mycket de ville fråga om Sydafrika. Men i och för sig, varför skulle man inte vara intresserad av hur det är att vara där.

Men det som egentligen gjorde mig nostalgisk var maten. Under alla mina 6 år på sursikbacken så hade jag två återkommande favoriträtter till lunch. Det ena var fiskpinnar. Kanske var det gräddfilssåsen som gjorde den så goda, men det var faktiskt en av hela skolans favoriter. Den andra var riskgrynsgröt. Eller egentligen var det väl bärsoppan som gjorde den gröten så god. Och med en Gud som älskar mig så råkade det vara risgrynsgröt och bärsoppa just idag. Och den smakade precis som den brukade.

Det är gott att leva.

Inte passlös mera

Idag hämtade jag ut mitt nya pass. Och det är ganska vackert måste jag säga, med snöflingor på baksidan och bilder på en massa av Finlands olika djur inuti. Även om det är alla möjligheter detta pass ger mig som är det viktiga, så skänker nog det estetiska i det också mycket glädje. Nu är det bara att börja backa väskan. Det förra passet gjorde jag då jag skulle till Afrika för första gången. Tänka att fem år kan gå så fort. Och det passet hann ta mig till 8 olika afrikanska länder, Kanada och Brasilien. Få se hur långt mitt nya pass lyckas ta mig. Israel lär bli först på listan. Är inte säker på om det får följa med till Sverige före det.

Happy Valentin to me

Jag hade tänkt fara ut på en skidtur idag före det blir dags att fara och arbeta. Men en lätt sträckning i baklåret från morgonens fotbollsträning gör att jag sitter i soffan och läser, ser på skidåkning och dricker kaffe istället. Och kanske beror det lite på lathet också, för så dåligt är det ju inte.

Tidigare hade jag redan en annan kopp kaffe och en fastlagsbulle med extra mycket mandelmassa. Men det är inte så dålig underhållning det heller. Inte för mig. Och att vara vän med sig själv är också en bra sak.

Glad vändag till mig och glad vändag till er!

1820

Det var mitt lånenummer i biblioteket i Purmo en gång i tiden. En gång i tiden innebär här då jag gick i lågstadiet och det var ju i början av 90-talet. Tänk att jag ännu kommer ihåg den nummern. Kanske lånade jag och läste flera böcker än vad jag kommer ihåg.
Sedan lågstadietiden tror jag att jag har varit en gång till biblioteket i Purmo. Det var sommaren -01 och då var det för att jag skulle kolla upp en sak på internet och vårt internet fungerade inte där hemma.

Men inför detta bestämde jag mig att köpa mindre saker. Jag skulle inte kalla mig en en speciellt stor konsument, men det finns en del saker som jag inbland köper lite för enkelt. Böcker är en av dem. Bra böcker vill jag ha i bokhyllan. Men man kan ju inte alltid veta hur bra en bok är före man har läst den. Och även om en bok är bra, så blir de flesta lästa bara en gång. Och då känns det lite orättvist att de ska få vara med och trängas i bokhyllan med en massa andra saker och böcker som borde få plats. Så detta år har jag tänkt att jag inte ska köpa några böcker.
Men samtidigt vill jag ta tid att läsa mera än vad jag gjort på länge. Så idag tog jag tag i saken och begav mig till Purmo bibliotek. Och efter att fått fixat ett alldeles eget lånekort (de använder tydligen inte samma system mera som de gjorde då jag gick i lågstadiet, där de skrev in min lånenummer på en lapp i boken och hade en likadan som förvarades på biblioteket) gick jag omkring och tittade lite. Och jag blev lite förvånad över mig själv att jag inte riktigt fått upp ögonen tidigare för hur bra uppfinning bibliotek faktiskt är. Jag hittade massor med böcker jag vill läsa (jag har inte varit någon flitig läsare de senaste åren så det finns massor med bra böcker olästa). Och jag får göra det alldeles gratis. Och ifall jag inte skulle tycka om den bok jag lånar kan jag lämna tillbaka den utan att känna att jag faktiskt måste läsa den.

Biblioteket i Purmo kommer nog helt klart att få flera besök av mig under detta år.